Stung Treng and Ratankiri Province
|
Hans-Peter Nilsson
lördag, februari 24 2007 22:39
Same, Same but
different
A bit drunk today.
Har precis haft middag med en
knarklangare och en galen jugoslavosk
poet. Mycket skall man vara med om.
Uppenbarligen har jag tagit mig till
Cambodia. Har dricker man Khmer Khmer
liksom man i Laos dricker Lao Lao, same
same but different. Hembränd sprit av
överbliven sticky rice som man låter
jäsa och sedan destillerar. Lite finkel
men bättre än den Kinesiska varianten.
Pakse, som jag
lamnade, ar en liten stad, 60000
innevanare men kanns betydligt mer
levande an Savannaket som var dubbelt sa
stor. Sista utposten med grans till
Thailand. Igar gick jag sista reundan pa
stan och traffade hela Savannaket ganget
pa krogen. Nick var den mest interesanta,
skribent for National Geografic, pa vag
att gora en egen expedition ut i
vildmarken dar civilisationen annu inte
natt. Vita flackar pa kartan alltsa.
Skulle garna foljt med och jag tror han
hade haft gott fortroende for mig.
Anyway, hade
inte tid och begav mig idag till gransen.
Fyra timmar med public bus, idag en
lastbil med sidobankar pa. Lustig
passage. Val vid gransen fick man ta
motorcyckel 200 meter fran emigrationen
till immigrationen. Pa bada stallena
fick man muta polisen med en dollar for
att han skulle stampla passet. Tycktes
vara standard procedure, och jag var
beradd pa det, aven the locals fick
betala. Sedan knappt en timme med 4WD
genom skogsvagar av afrikansk standard.
Skulle egentligen vara bat men jag tror
att vattenstandet ar for lagt och
dessutom ar det billigare landvagen.
Sista timmen bytte vi till minivan med
aircon pa asfalterd vag.
Medan Lao folk
ar koola och gastvanliga ar
Cambodianerna betydligt mer opalitliga.
Kan man blasa nagon, gor man det. Kanns
det som. Same same but different. 20
dollar kostade kalaset for att komma
till Stuang Treng. Ockerpris
naturligtvis, backvant kostar det kanske
2-3 dollar, men de vet att resenarerna
ar stucked i ingenmansland. Same same
but different, detta ar typiskt for
cambodiansk mentalitet.
Framme vid
staden fick man vandra nagra hundra
meter till baten over floden bara for
att inse att det var en bilfarja som
gick nar den var full, kanske imorgon.
Tillbaks till piren och pa ratt bat. Kom
ratt till slut, hotell 5 dollar med TV
och cold shower.
Hade nagra
exotiska turister fran etiopien med pa
baten, en helneger och en som sag ut som
en replik av Sandra Bullocks pojkvan,
vad han nu heter. Sag lite tuffa ut,
inga man skulle vilja mota i en mork
bakgata, men koola att snacka med nar
man val kom sa langt.
Valutan har
andrats till Riel, 4000 pa en dollar.
Priserna ar ungefar som i Laos. Maten
god, paminner mer om kinesisk foda, so
far, och serveras med chopsticks vilket
jag foredrar, har svart att ata med sked.
Pa den laotiska
sidan ar vagen asfalterad anda fram till
gransen. I Cambodia pagar vagarbeter och
astaltering. Ger mig tusan pa att
Kineserna snart bygger en bro over allt
i hopa. Svedjebruk tycks vara vanligt i
Cambodia liksom i Laos. Landet ar ganska
platt. Branda falt kring vagen hela
vagen ner genom Cambodia, traden verkar
inte tas till vara som bransle ens.
Jordbruket tycks inte vara riktigt
efficient. Fortfarande bruna falt over
allt, ris sassongen tycks inte borjat
an. Trots narheten till Mekong ( en av
varldens vatten rikaste floder) vantar
man pa regnperioden.
Landskapet,jordbruket och
huskonstruktionerna ser liknade ut men
man kanner fattigdomen lysa igenom pa
ett annat satt har. Same same but
different.
Stuang Treng ar
en riktig hala. Inte mycket turister.
Gransen ar fortfarande inte
internationellt etablerad och man kan
inte fa visum har (fast det kan man
visst i alla fall). Stora franska
hotellbyggnader med gigantiska
receptioner vittnar om en svunnen
storhetstid (under franska styret?) som
idag har decimerats till en 100 meter
lang centrumgata dar hela utelivet ager
rum kvallstid.
Fick plotsligt
en ingivelse att bege mig ut i djungeln(,
vilket var min ursprungliga plan. Har
inte tid, but what eh ****.) Betalade 85
dollar (naturligtvis ocker) for tre
dagar ut till nordostra hornet. Forst
erbjods jag en tur for 80 dollar, gick
till en annan guide for att check
prislaget, 105 dollar, tillbaka till den
forsta som da plotsligt kostade 60
dollar per dag! (=180 dollar). Hade da
prutat ner den andra och vi far val se
hur blast jag blir i morgon.
Villages,
vattenfall, trekking och kratersjoar
vantar. Vagarna osterut ar fortfarande
bedrovliga ( ...in laos they grow rice,
in cambodia they watch it grow...) och
transporten ar taxi fyra timmar for att
komma fram sedan, darav priset, och
motorcykel transport for resten. Blir
ingen elefantridning men det kan jag
vara utan.
Kanske jag
overlever...Hugs
|
Seventeenth Day
Arrived today at Stung Treng in northeastern Cambodia close to
the Lao border. It was a different experience to cross the
border here. The border crossing is not really internationally
recognized and you had to arrange your visa in advance. The
whole border area is a large delta, usually flooded during the
wet season. Now it was dry and I arrived by car.The Border
Crossing
It was a complicated procedure though. I arrived at Voen Kham in
the very south of Laos at noon. This was a very quiet border
exit, just me and a local traveler. I had to bribe the passport
officer with one Dollar , " 'cause it was sunday", to get out
from the country. No big deal anyway. By a mysterious phone call
I had to make a deal for the transit. Cost me 20 US Dollar. Of
course much to expensive, but as you are stuck out here in the
middle of nowhere, they are able to charge you whatever they
want. Welcome to Cambodia!
The transit tour began with a short motorbike tour on a small
winding path out into the forest. The border entrance was just a
small wooden hut. Another buck was paid to get a new stamp in
the passport. The journey then proceeded by a minivan with a
cracked windshield cross the usually flooded jungle delta.
Reminded me of an African safari. Quite a bumpy ride. Lasted
less than a hour though.
When we then arrived at a newly built highway where I was
picked up by a shining taxi with aircon. The cab was already
carrying a couple of tourists coming from another mysterious
crossing point I even didn't know existed. A strange couple that
didn't have any really touristy approach. We later had, quite a
few, drinks together during the evening. I then realized that
they, of course, were drug smugglers. Made sense after all to
meet them out here.
Arrived At Stung Treng
After another hour on the highway, finished off with a short
boat trip, I arrived at the town. The center of town felt almost
abandoned. I found a hotel in the backstreets. 5 bucks
including television and hot shower. I really believe I was the
only guest. The colonial buildings were in even worse shape than
in Laos, and I immediately felt a less relaxed attitude down here.
Change of Currency
New currency by the way. Here 4000 Cambodian Riel equaled 1 US
Dollar. Not of any big importance anyway, as the dollars served
as local currency at most places in Cambodia. |
|
Hope for the Future
The town has seen better days, probably it was more
prosperous during the colonial era when it was an important
connection point at the Mekong River, in the middle of the
French Indochina. Today Stung Trung is cornered in the north
and cut of from the capital by very bad road connections.
Just for Transit
Now as there is a border crossing opened to Laos, at least
some backpackers and traders finds their way here. Maybe
this will lead to a increasing activity here in future, but
for now this is only a transit point for border crossing
travelers. Of course, Stung Treng also serves as a jump off
for people heading for the northeastern provinces.
Going Northeast from here was also my plan. |
|
Short Modern History of the Northeast Cambodia
During the Indochina war in the 60s, the northeastern
provinces sheltered Vietnamese soldiers hiding from the
American bombardment. When this finally came to a
conflict between Cambodian government and the communist
Vietnamese the communists simply took command over the
area.During the 70s terrible Khmer Rouge regime the
northern provinces was much spared compared with the
rest of the country. In the following 80s, as Vietnamese
forces pushed the Khmer Rouge eastward, the area became
the safest in the country. |
|
Mekong River at Stung Treng. From the right is a river Tonlé
Kong coming down from the eastern Provinces and connecting to
the big river. A new bridge is being built over the Mekong by
Chinese contractors. |
My mistake
I was in a hurry as I had spent to much time in Laos and
I know I did some mistake here. Usually my advise to
everyone is to avoid arranged trips by travel agencies.
Usually you'll do better by arrange your trip by your
self, using public transports and finding your own
hotels.Expensive trip
Being in a hurry it's a easier to buy a complete
package, and so I did. The cost for two nights in the
remote province of Ratankiri was 85 US Dollar! Besides,
this was the cheapest alternative as I got offers of
both 100 and 120 dollars. |
|
Almost a Rip
Off
As I questioned the price, the agent augmented that he
had to arrange a car driving 4 hours on bad roads,
paying the hotel 20 bucks a night and pay a local guide
for three days, bla bla bla. Turned out that we were
nine people in the minivan going northeast, I guess I
paid enough for all of us, the hotel was nice but
charged 5 dollars a night, 15 bucks in the agents
pocket, and the guide was more of a motorbike driver
than a guide, not very interested to serve information
about anything. As I said, welcome to Cambodia! I never
experienced this mentality in Laos or Burma, and
specially not in China. But ,as said, my own mistake.
Personal Thoughts
Anyway. I don't care that much of the money and I don't
envy them earning some decent money. But, I don't
believe it's a good way to built a national economy by
ripping off tourists. It's better bone by build a
production industry and and other long term investments.
Besides it must create social tension when an uneducated
teenager earns 20 dollars a day as a motorbike driver.
20 bucks is a like a ordinary monthly earning. Who is
then interested in going to school? |
|
Eighteenth day
Minibus in the morning hour heading for Ratankiri Province, and the
capital Ban Lun. Three or four hours on dirt roads. Even worse in
the rainy season as the dust then turns into mud. |
|
At Ban Lun
Nice hotel in Ban Lun. Big restaurant in the open air. Not many
visitors. A small alter revealed that the owners was Chinese
Taoists. the northern territories holds a lot of minorities
including groups of Upper Khmers and Vietnamese. |
|
|
Simple life
A new road is under construction connecting the province
with the south part of the country. Gem mining is a
prosperous business up here but, and I guess they are
eager to developed this. But so far this place is quite isolated.
Still they do have motorbikes, gas station (sort of), healthcare
(sort of) and cell phone vendors! At the cell phone vendor you could
also buy some ounces of rice or order a beer at the restaurant.
|
|
|
The Center
The village has mostly a low and not very dense buildings, giving a
countryside atmosphere. Still it's the capital of the province. A few higher
buildings are shattered around the centre, giving an odd impression.
Same buildings
looks like survivors from earlier settlements, same looks unfinished.
Maybe part of the older buildings were bombed away.The market
place is lively but not very sophisticated. Villager from all over
the neighborhood comes here to sell their merchandise. |
|
|
Hans-Peter Nilsson
måndag, februari 26 2007 22:05
Dirt Roads
Har varit några snabba dagar.
Tillbaka i Stuang Treng. Åkte ut till distriktet Ratankiri i
nordöstra Cambodia i går morse. Det tog 4 skumpiga timmar
med minivan för att nå byn Ban Lung. Mycket dammiga grusvagar som
forvandlas till lervalling under regntiden. Naturligtvis
är två dagar för kort tid att hinna med något mer konstruktivt
besök. Men jag kom hit i alla fall och fick nosa på
miljön
Besokte the Crater Lake igar
eftermiddag. En cirkelrund vulkanisk skogssjö orsakad av
en meteriorit? Ja, lite motsägande men nån mer
vetenskaplig förklaring gick
inte att fa. Idag besokte jag en avlagsen minoritets by,
en timme pa motorcykel med min guide. Tillbaks igen och
gjorde en timmes tur genom skogsvegetationen på en elefantrygg och tittade
på nagra vattenfall. Knappt
nagan skog, snarare gamla gummiplantager som börjat vaxa
igen. Det går inte att komma längre ut i djungeln på så här kort
tid.
Förutom ris, majs och
grönskaker är just gummi och Kashewnötter bland de viktigaste
produkterna här på landsbygden. En ny väg är på gång att
öppnas nästa år och då kommer nog mycket att förändras här.
Inte for att man skall
generalisera men visst tycks folket vara ganska bekvama,
synnerhet har uppe. Inte en veranda med självaktning som
inte har en hängmatta eller två, kanske också en
hammock. Och överallt ser man en arm eller ett ben som sticker
ut.
På mitt hotell och restaurang
tillbringar personalen storre delen av sin tid i dessa,
och reser sig gaspande nar man vill bestalla nagot. Det
mesta maste man bestalla tva ganger ocksa. Till och med
elefanten var tamligen ointresserad att arbeta idag och
stannade ungefar var femte meter for att ata bladverk
fran traden eller sa bara stannade han.
For att spara en dag korde min
guide mig in till stan idag pa motorcykel. Inte utan
vanda fran min sida, 4 timmar rena terrangakningen.
Munskydd fick jag kopa hos farmaceuten i Ban Lung. Sista
timmen i morker. Bade han och jag hade ont i ballarna
efterat och var helt igendammade. Han fick bra betalt.
Överhuvudtaget, på två dagar har spenderat lika
mycket pengar i Kambodja som på två veckor i Laos .
Annars ar det första gången i
mitt liv som jag ångrar att jag inte kör motorcykel. Här i Laos
och Cambodia hade det öppnat många möjligheter och gett
en
frihet att ta sig långt ut i pereferin.
Phnom Penh imorgon.
|
Village on the country side
|
|
|
Nineteenth Day
Second day in Ratankiri I had a excursion to a remote village.
It was inhabited by a group of Krueng, Upper Khmer, not speaking
Cambodian. It was not possible to take pictures of the people, but
you could go freely around in the village.Agricultural life
They made their income from agriculture with Cashew nuts as main
profit. Life seemed unexpected well organized out here. The children
went to school, at least 4 hours a day, starting already at 6 am as
they then was supposed to help their parents working in the fields.
A clever compromise between old tradition and modern life. The
youngsters was marriageable at 15 years and at that time they got
their own small hut, rounded for the girls and square for the boys,
where they could try out their upcoming partner.
Enhanced standard
A well built water pump, secured by a cover of concrete and with the
waste water drained far away from the source, revealed that serious
attempt had been made to rise the living standard in the area. |
|
|
Elephant tour
Out on the countryside I forced myself to hire an
elephant for a short trip through the forest. Just for the sake of it.
Old,
stubborn and lazy was he, the elephant. But finally we reached a waterfall in the jungle. It would
have been marvelous - if there were any water. Well,
actually I liked it anyway. It had a curved shape am you
could go behind the waterfall. |
|
|
Back in Stung. Another sunset over the Mekong River
Back in Stung Treng in the evening. I did the ride back to the
town on the back of a motorbike. 5 hours on dirt roads. Saved me
one day but got me totally covered with mud, in my nose, in my
ears, in my pants, don't to mention my backpack - it's still
dirty. This was a typically Cambodian experience. |
[Kommentar: Jo,
Phnom Penh. Jag gjorde ett besök där men
dessvärre blev jag bestulen på min
kamera på vägen därifrån. Att bli av med
kameran är väl sin sak men fotografierna
i den grämer mig lite. Således fann jag
det inte intressant att publicera någon
webbsida därifrån, men här följer i alla
fall en blogkommentar.]
Skapad av
Hans-Peter Nilsson
onsdag, februari 28 2007 17:38
Phnom Penh ar
en trevlig överraskning. Mycket negativt
har ju annars skrivits om staden. Det är
en lagom stor stad, full av liv och
rörelse. Mycket trafik men ändå inte
kaotiskt. Man ser en hel del turister
men de försvinner i mängden, så livet
präglas främst av lokalbefolkningen,
butikerna, marknaderna etc. Ända saknas
inte attraktioner för turisterna.
Jag anlände i
går eftermiddag, efter nästan 9 timmars
bussfärd från Stung Treng. Idag har jag
vandrat nästan hela dagen, besökt museet
vilket var forvanansvart givande, köpt
lite sovenirer, en bussbiljett till
imorgon, fikat tre gånger (man skall ju
inte överanstranga sig i hettan) samt
druckit en fruktshake. Såg också en
stupa tillägnad fru Penh (not a joke),
som var den som engång i tiden hittade
fyra gömda buddhafigurer vilket genast
tolkades som ett gott omen for att
anlägga en stad här.
I en andra
runda besokte jag Kungliga Palatset med
vackra takmalningar och guldfargad tron
och utsmyckningar - mycket praligt, samt
Silverpagodan dar golvet ar klatt med
5000 kg silver och harbargerande en
guldbuddha dekorerad med diamanter.
Bland det anda de maoistiska khmererna
lamnat kvar av kambodjansk kultur.
Blev en pizza
ocksa med mosarella och salami, den
första västfodan på 3 veckor, nästan i
alla fall. 7 dollar, är naturligtvis
hutlost men har rullar pengarna snabbt
som sagt. Kostade mig också några dollar
till de gatuförsaljande barn som
flockats utanfor turistrestaurangerna.
En del tiggare
finns på gatorna och tusentals ganska
enerverande tuk-tuk och
motorcykelchaufförer. Men dom är ju i
och för sig ganska bra att ha till hands
när man väl behover dom, chaufforerna
alltsa.
Något besök på
the Killing Fields blev det inte. Har
lite svårt att frossa i alla hemskheter.
Men i kväll visas en film om de Röda
Khmerernas framfart vilket skall bli
intressant. Så får jag min beskärda del
i alla fall.
Imorgon blir
det en annan slags huvudstad, Ankor.
Huvudstaden i Khmerernas gamla emperium
från 1200-talet. Ungefär så gammalt so
Malmö alltså.
|
Web Production
Hans-Peter Nilsson
|