Savannakhet
|
Hi buddies, does anyone know the way to town? |
|
Twelfth day
Arrived in Savannakhet late this day from Vientiane. 9½ hour on
a public bus. Ticket was 55 000 Kip. The ten minute tour with a
tuk-tuk from bus station to center was almost as expensive, 40 000
Kip. Ended up at the main streets along the Mekong River. Almost out
of cash today.Savannakhet Ups and Downs
During the French time this was one of the important centers for
administration and trading. Not to busy place today. The town seems
to be closing up and all hotels seemed closed. Some time ago the bus station was moved
from here outside
the town, and now people are just passing by. At the same time this
is the fastest growing trading point on the route between Thailand
and Vietnam with a new bridge over the river. In fact the
Savannakhet Province is the highest populated area in Laos. But as I
said you don't see that in the central town.
Just a Hint
I don't know why I found my way to this place, just got a hint that
it may be worth a try. I wasn't wrong. Within one hour I met a quite
unrealistic group of tourists, consisted of an adventures
Californian guy, a South African pot smoker, a Irish drunk, a very
cute and shy French-Vietnamese young girl and an ordinary American
backpacker couple. We shared some Beerlao (the local beer) at the
rive side and later had a big meal in a Chinese hot-pot way.
Trekking
Anyway, some of the group was going trekking the day after, doing a
two day walk in the jungle. Hey, that's exactly what I was
looking for! So I decided to try and get a place in their tour. |
|
A small coffee shop Savannakhet. The men are chatting and the woman are
working as everywhere in the world. But, they did served nice coffee here,
Lao Coffee. |
Hans-Peter Nilsson.
Onsdag, 21 Februari 21 2007 23:21
Savannakhet
Har varit franvarande nagra
dagar. Ganska intensivt. Lamnade i alla fall
huvudstaden i mandes morse. Blev en marklig sorti.
Nar jag skulle checka ut fran hotellet var
receptionen tom och dorren last. Inte en manniska i
narheten. Hittade en smal brandtrappa pa andra
vaningen som jag fick krangla mig ner for och hoppa
over en mur for att komma ut.
Hann i alla fall med bussen
soderut. Ganska fullastad, folk som satt pa pallar i
hela mittengangen. Nar vi pausade upptackte jag att
det satt ett tiotal manniskor pa taket ocksa,
tillsammans med alla rissackar och en motorcykel.
Anlande ganska sent, fick
checka in pa ett hotell for en gangs skull. TV,
kylskap och och eget wc med hot shower. TVn har 8
kanaler, alla pa laoitiska och inte mycket
upplyftande. Laoitoisk buskiskomik och slagermusik
kan man vara utan. Trevligt rum i alla fall for 5,5
dollar.
Traffade i alla fall Nick
fran Califonia som bjod med mig till "the riverside"
pa nagra ol. Dar traffade jag i sin tur nagra
backpacker som skulle ut och trekka tva dagar i
djugeln. Lat mycket frestande och jag lyckades haka
pa nar dom blev hamtade morgonen efter, sa nu har
jag varit "ekoturist". For hallande vis dyrt projekt,
35 dollar, vilket ar hiskeliga summor i detta land.
I projektet ingick att overnatta i en avsides lantby
och vandra med deras guider genom regnskogen.
Poangen ar att dra in pengar till lokalbefolkningen
sa att de kan bibehalla sin traditionella kultur.
forts... |
|
Thirteenth day
I got my ticket in the morning. 350 000 Kip for two day trekking
including food and shelter. This is as you understand high end
tourism, a kind of modern developed eco-tourism where the local
population get their share to be able to keep on their local life
and traditions and to avoid urbanization. It's for a good reason and
I go for that.The tour included an English speaking (well, sort
of) guide as well as a local guide with knowledge of the forest. A
one hour car ride took us to the jungle. |
|
Mysterious
lake
Our rendezvous point was a the magic lake.
On the bottom lays a ancient city. I guess this place might as well
be haunted. Bleeding trees
Does plants have emotions? I
don't know, but at least we found a bleeding tree. Naturally it's used
for herbal medical treatment in the forest.
The Local Guide
The local guide knew everything about the jungle. We got
to taste fruits, leaves, flowers and information on
different herbal treatments. We even was showed a three
branches that housed water for drinking.
Eight hour walk
the first day we walk for 8 hours, accomplish 30 km we
were told. Totally flat country, easy to walk and in the
shelter of the high trees it was not that hot. Otherwise
this is tropical lowland in middle of the summer and
should be careful to be outside.
Of course we had a break for lunch and a short nap. |
|
|
|
|
|
No wildlife
The forest houses no wild animals like in Africa. In
fact we didn't see any bigger animal at all. We were
told there was hogs, small deer, and snakes around,
probably they avoided us. But we did see loads of ants,
spiders and caterpillars. |
|
|
A family at our lunch break, working with a forest
protecting project. Some of the forest is obviously not
to be exploited. The family seem happy and well
nourished. |
|
|
|
It's the middle of February. Here on the lowland is
much hotter than
in the mountain. Most fields are still dry but the irrigation system
seems to be working. The cone formed hat on the upper picture reveal
a Vietnamese influence. The rice is not planted until in June and
finished maybe in September only giving a harvest a year. |
forts... Onsdag, 21
februari 2008 Vi
vandrade i allafall ca 30 km genom skogen i gar
under ca 8 timmar. Plan mark och mestadels pa
skuggiga stigar. Pa vagen visade guiden blad och
frukter som man kan ata eller anvanda som
medicin, hur man sniffar rodmyror mot forkylning
(luktar amoniak eller nat), blommor som man kan
suga nektarn ur, tradgrenar som innehaller sa
mycket vatten att det droppar om man kapar dom,
ormspar pa stigarna, giftiga spindlar, hur dom
utvinner tjara ur eukalyptustraden och gor
facklor nar dom vandrar i skogen pa natten osv.
Val framme vid byn,
bebodd av laglands-lao som ar halvt
buddhist-animister, hade vi en valkomstcermoni
for att husgudarna skulle ge oss ge oss god
lycka. Alla familjemedlemmar gav oss nagot att
ata, laste en boneramsa och gav oss ett
bomullsarmband. Sa nu har jag tio bomullssnoddar
om handleden som jag inte kan ta av pa tre dagar,
for da blir andarna forvirrade.
Darefter bjods vi pa en
stor middag med traditionell laomat. Sticky
rice, grillad fisk, omelett, oxkott, salladskal
och olika saser. Mycket battre an den burmesiska
maten. Allt ats for hand. Riset kom med ett
hundratal smamyror som letat sig in i min
risburk, men det hade val varit oartigt att
klaga. Och som Dave brevid mig tyckte, "for
soren, for en timme sedan satt du och at myragg,
sa vada...", och han hade val ratt. Myragg har
en nagot sur men frisk smak for ovrigt.
Kollade in byn idag och
besokte skolan. Fick donera ett gang
anteckningsbocker och pennor till eleverna. Har
vandrat betydligt mindre idag, ca fyra timmar.
En excentrisk hund hade vi med oss. Nar det
kommer utlanningar till byn foljer han sjalvmant
med pa alla expeditioner, lokalbefolkningen ar
han inte intresserad av. Ut i skogen, snusar i
buskarna, irriterar korna, och springer cirklar
pa risfalten.
Lite ont i ena fotsulan,
men inte nagot varre. Lite allmant mor ar man
val dock men ett par fantaskiska dagar. Har
slappat nagra timmar i eftermiddag, duchat och
tvattat kalsonger, tittat pa laoitisk sapopera.
Har fatt lite mat, kom ivag sent vid niotiden
vilket inte ar lyckat i denna stad som ar
tamligen halvdod, men pa kopet hittade jag nagra
intenetcafeer.
I morgon maste jag i
alla fall bege mig soderut mot gransen, tar dock
ett par dagar misstanker jag.
|
|
Fourteenth day
Having breakfast the second day in the jungle after
visited another Buddhist blessing ceremony for us. |
|
|
|
|
Local Life
During the morning hour we walked around in the village and watched
the local life. |
|
Of course we visited the local school. We
gave away some money for pencils and paper. |
|
Hans-Peter Nilsson
Torsdag, 22 Februari 2007 21:48
Otroligt, Shopping
och Matkultur
Forsokte emaila lite idag men dator har
ville inte alls. Mailboxarna har ju mycket
cookies, bilder och javaskript for sig och
ibland blir det for mycket. Sitter har mest
för att vänta medans dom bränner lite bilder
till mig.
Har i alla fall
tagit mig till Pakse i sodra delen av
laglandet. Mekongfloden flyter har forbi men
nu inne i Laos och inte som en gransflod. 5
timmar pa bussen tror jag. Otroligt billigt
att resa, 3 (tre) dollar for idag. A andra
sidan gick bussen sonder efter en timme sa
de fick komma med en ny och hamta oss.
Otroligt mycket folk idag ocksa. Denna
gangen var det jag som hamnade i mittgangen
pa en lite plastpall, sakert made in China.
Apropa kina sag vi
en lustig sak harom dagen, en motorcykel
markt "Sino-Honda, made in Japan....style".
(Sino ar ju en omskrivning av Kina, precis
som i apelsin - apple fran Kina, forlat
avbrottet) Skulle val se ut som den var
gjord i Japan om man inte laste ordentligt.
Anyway, Otroligt trakiga turister ocksa,
alla ser sura ut och inte en vit manniska
halsade pa bussen. Pratade man med dom
verkade dom bara storda. Antingen var dom
mycket vana resenarer och sjalv trotta pa
alla turister eller sa var dom skitnervosa
for att aka med Lao Public Bus.
Pratade lite med en
kines i stallet. Inte sa mycket konstruktivt
men jag har tydligen fortfarande lite
kinesiska i adrorna. Insag efterat att han
nog var sydkines for dom kan inte saga "che"-ljud,
vilket ar vansinnigt i ett sprak som
innehaller tio olika che-ljud.
Har varit en runda
pa marknaden, en sadan dar marknad dar det
finns tio butiker som saljer hygienprodukter,
alla saljer precis samma saker till samma
priser. What's the point? Kopte i alla fall
en t-shirt, akut behov, 4 dollar, lite val
dyrt. Pa temat shopping sa har jag hor
skitfrack folkpopmusik, paminner lite om
afrikansk popmusik. Sant kan man inte kopa
har, naha, bara schlagers. Lao kaffe kan man
ofta inte heller kopa, italiensk cappucino
eller cafe latte gar daremot bra. For att
vara ett kommunist land ar dom otroligt
kapitalistiska.
Har fått lite mat i
mig, i morse blev det bara två kaffe, fem
prinskorvar och en torr baguette. Hittade en
kinarestaurang, trots allt det jag foredrar
bäst. Dom hade inte så stor meny,
antingen stekta grodor eller stekta
grönsaker och groderna var slut. Egentligen
serverade dom fondue - vilket är mer för
hela familjer. I alla fall billig och gott,
1,5 dollar med dryck.
Matkulturen hår är
annars ganska förvirrad. Här på låglandet
äter man med fingrarna. Sticky rice och
grillat som man doppar i såser. På höglandet
består maten av grytor eller soppor. Där
äter man med sked. Skeden hålls i höger hand
och så skopar man med en gaffel i vänster.
Thaimaten äts ju pa samma sätt, och så även
i Burma förövrigt. Kinamaten däremot äts ju
med chopsticks, ångkokt ris och wokade
grytor, förutom just idag då jag såg att
fonduen åts med pinnar i höger hand och en
sked i vänster.
Ovanpå alla olika
kulturer vilar dessa omtalade nudelsoppor.
Dessa äts bäst med chopsticks men kan också
intas med sked, antagligen beroende på hur
kinesisk man känner sig. Sopporna dricker
kineserna direkt ur skålen medan thai-lao
kulturerna skopar med skeden. Pizza äter man
ju naturligtvis med kniv och gaffel, utom
jag, som äter direkt med högerhanden och har
kniven beredd i vänster. Mycket att hålla
reda på.
Okey, fyra-fem
timmar till gränsen. Känns svårt att lämna
Laos. Har förövrigt inte lärt mig 'nio' än.
Däremot lärde jag mig 'res er upp', 'lets
go' och 'jag är mätt', pa trekken. Skall
vila här i Pakse en dag och få tvättat, och
reser sedan vidare på lördag.
Sa lange... |
|
Evening at Savannakhet
Back to Savannakhet. The Mekong River is now broad and calm. On
the other side is Thailand. |
|