Savannakhet

Hi buddies, does anyone know the way to town?

 

Twelfth day
Arrived in Savannakhet late this day from Vientiane. 9½ hour on a public bus. Ticket was 55 000 Kip. The ten minute tour with a tuk-tuk from bus station to center was almost as expensive, 40 000 Kip. Ended up at the main streets along the Mekong River. Almost out of cash today.

Savannakhet Ups and Downs
During the French time this was one of the important centers for administration and trading. Not to busy place today. The town seems to be closing up and all hotels seemed closed. Some time ago the bus station was moved from here outside the town, and now people are just passing by. At the same time this is the fastest growing trading point on the route between Thailand and Vietnam with a new bridge over the river. In fact the Savannakhet Province is the highest populated area in Laos. But as I said you don't see that in the central town.

Just a Hint
I don't know why I found my way to this place, just got a hint that it may be worth a try. I wasn't wrong. Within one hour I met a quite unrealistic group of tourists, consisted of an adventures Californian guy, a South African pot smoker, a Irish drunk, a very cute and shy French-Vietnamese young girl and an ordinary American backpacker couple. We shared some Beerlao (the local beer) at the rive side and later had a big meal in a Chinese hot-pot way.

Trekking
Anyway, some of the group was going trekking the day after, doing a two day  walk in the jungle. Hey, that's exactly what I was looking for! So I decided to try and get a place in their tour.

 

A small coffee shop Savannakhet. The men are chatting and the woman are working as everywhere in the world. But, they did served nice coffee here, Lao Coffee.

 

Hans-Peter Nilsson. Onsdag, 21 Februari 21 2007 23:21

Savannakhet
Har varit franvarande nagra dagar. Ganska intensivt. Lamnade i alla fall huvudstaden i mandes morse. Blev en marklig sorti. Nar jag skulle checka ut fran hotellet var receptionen tom och dorren last. Inte en manniska i narheten. Hittade en smal brandtrappa pa andra vaningen som jag fick krangla mig ner for och hoppa over en mur for att komma ut.

Hann i alla fall med bussen soderut. Ganska fullastad, folk som satt pa pallar i hela mittengangen. Nar vi pausade upptackte jag att det satt ett tiotal manniskor pa taket ocksa, tillsammans med alla rissackar och en motorcykel.

Anlande ganska sent, fick checka in pa ett hotell for en gangs skull. TV, kylskap och och eget wc med hot shower. TVn har 8 kanaler, alla pa laoitiska och inte mycket upplyftande. Laoitoisk buskiskomik och slagermusik kan man vara utan. Trevligt rum i alla fall for 5,5 dollar.

Traffade i alla fall Nick fran Califonia som bjod med mig till "the riverside" pa nagra ol. Dar traffade jag i sin tur nagra backpacker som skulle ut och trekka tva dagar i djugeln. Lat mycket frestande och jag lyckades haka pa nar dom blev hamtade morgonen efter, sa nu har jag varit "ekoturist". For hallande vis dyrt projekt, 35 dollar, vilket ar hiskeliga summor i detta land. I projektet ingick att overnatta i en avsides lantby och vandra med deras guider genom regnskogen. Poangen ar att dra in pengar till lokalbefolkningen sa att de kan bibehalla sin traditionella kultur.

forts...

 

Life in the Jungle

 

Thirteenth day
I got my ticket in the morning. 350 000 Kip for two day trekking including food and shelter. This is as you understand high end tourism, a kind of modern developed eco-tourism where the local population get their share to be able to keep on their local life and traditions and to avoid urbanization. It's for a good reason and I go for that.

The tour included an English speaking (well, sort of) guide as well as a local guide with knowledge of the forest. A one hour car ride took us to the jungle.

 

Mysterious lake
Our rendezvous point was a the magic lake. On the bottom lays a ancient city. I guess this place might as well be haunted.

Bleeding trees
Does plants have emotions? I don't know, but at least we found a bleeding tree. Naturally it's used for herbal medical treatment in the forest.

The Local Guide
The local guide knew everything about the jungle. We got to taste fruits, leaves, flowers and information on different herbal treatments. We even was showed a three branches that housed water for drinking.

Eight hour walk
the first day we walk for 8 hours, accomplish 30 km we were told. Totally flat country, easy to walk and in the shelter of the high trees it was not that hot. Otherwise this is tropical lowland in middle of the summer and should be careful to be outside.

Of course we had a break for lunch and a short nap.

 

No wildlife
The forest houses no wild animals like in Africa. In fact we didn't see any bigger animal at all. We were told there was hogs, small deer, and snakes around, probably they avoided us. But we did see loads of ants, spiders and caterpillars.

 

A family at our lunch break, working with a forest protecting project. Some of the forest is obviously not to be exploited. The family seem happy and well nourished.

 

It's the middle of February. Here on the lowland is much hotter than in the mountain. Most fields are still dry but the irrigation system seems to be working. The cone formed hat on the upper picture reveal a Vietnamese influence. The rice is not planted until in June and finished maybe in September only giving a harvest a year.

 

Pon Sim Village
Finally we reached the local village Pon Sim. The people here is a Lao Lum tribe. In wait for the late dinner we had some local snacks, ant eggs! Eatable, a bit sour.

Local Culture
In evening before dinner we also was invited to a great welcome ceremony. We were offered small food gifts and a blessing from every member of the inviting family. The local culture here is difficult to grip as it has ingredients of Buddhism as well as local animism.

There are several rules to be aware of.
1.

 

forts... Onsdag, 21 februari 2008

Vi vandrade i allafall ca 30 km genom skogen i gar under ca 8 timmar. Plan mark och mestadels pa skuggiga stigar. Pa vagen visade guiden blad och frukter som man kan ata eller anvanda som medicin, hur man sniffar rodmyror mot forkylning (luktar amoniak eller nat), blommor som man kan suga nektarn ur, tradgrenar som innehaller sa mycket vatten att det droppar om man kapar dom, ormspar pa stigarna, giftiga spindlar, hur dom utvinner tjara ur eukalyptustraden och gor facklor nar dom vandrar i skogen pa natten osv.

Val framme vid byn, bebodd av laglands-lao som ar halvt buddhist-animister, hade vi en valkomstcermoni for att husgudarna skulle ge oss ge oss god lycka. Alla familjemedlemmar gav oss nagot att ata, laste en boneramsa och gav oss ett bomullsarmband. Sa nu har jag tio bomullssnoddar om handleden som jag inte kan ta av pa tre dagar, for da blir andarna forvirrade.

Darefter bjods vi pa en stor middag med traditionell laomat. Sticky rice, grillad fisk, omelett, oxkott, salladskal och olika saser. Mycket battre an den burmesiska maten. Allt ats for hand. Riset kom med ett hundratal smamyror som letat sig in i min risburk, men det hade val varit oartigt att klaga. Och som Dave brevid mig tyckte, "for soren, for en timme sedan satt du och at myragg, sa vada...", och han hade val ratt. Myragg har en nagot sur men frisk smak for ovrigt.

Kollade in byn idag och besokte skolan. Fick donera ett gang anteckningsbocker och pennor till eleverna. Har vandrat betydligt mindre idag, ca fyra timmar. En excentrisk hund hade vi med oss. Nar det kommer utlanningar till byn foljer han sjalvmant med pa alla expeditioner, lokalbefolkningen ar han inte intresserad av. Ut i skogen, snusar i buskarna, irriterar korna, och springer cirklar pa risfalten.

Lite ont i ena fotsulan, men inte nagot varre. Lite allmant mor ar man val dock men ett par fantaskiska dagar. Har slappat nagra timmar i eftermiddag, duchat och tvattat kalsonger, tittat pa laoitisk sapopera. Har fatt lite mat, kom ivag sent vid niotiden vilket inte ar lyckat i denna stad som ar tamligen halvdod, men pa kopet hittade jag nagra intenetcafeer.

I morgon maste jag i alla fall bege mig soderut mot gransen, tar dock ett par dagar misstanker jag.

 

 

 

 

Fourteenth day
Having breakfast the second day in the jungle after visited another Buddhist blessing ceremony for us.

 

Local Life
During the morning hour we walked around in the village and watched the local life.

 

Of course we visited the local school. We gave away some money for pencils and paper.

 

 

Hans-Peter Nilsson Torsdag, 22 Februari 2007 21:48

Otroligt, Shopping och Matkultur
Forsokte emaila lite idag men dator har ville inte alls. Mailboxarna har ju mycket cookies, bilder och javaskript for sig och ibland blir det for mycket. Sitter har mest för att vänta medans dom bränner lite bilder till mig.

Har i alla fall tagit mig till Pakse i sodra delen av laglandet. Mekongfloden flyter har forbi men nu inne i Laos och inte som en gransflod. 5 timmar pa bussen tror jag. Otroligt billigt att resa, 3 (tre) dollar for idag. A andra sidan gick bussen sonder efter en timme sa de fick komma med en ny och hamta oss. Otroligt mycket folk idag ocksa. Denna gangen var det jag som hamnade i mittgangen pa en lite plastpall, sakert made in China.

Apropa kina sag vi en lustig sak harom dagen, en motorcykel markt "Sino-Honda, made in Japan....style". (Sino ar ju en omskrivning av Kina, precis som i apelsin - apple fran Kina, forlat avbrottet) Skulle val se ut som den var gjord i Japan om man inte laste ordentligt. Anyway, Otroligt trakiga turister ocksa, alla ser sura ut och inte en vit manniska halsade pa bussen. Pratade man med dom verkade dom bara storda. Antingen var dom mycket vana resenarer och sjalv trotta pa alla turister eller sa var dom skitnervosa for att aka med Lao Public Bus.

Pratade lite med en kines i stallet. Inte sa mycket konstruktivt men jag har tydligen fortfarande lite kinesiska i adrorna. Insag efterat att han nog var sydkines for dom kan inte saga "che"-ljud, vilket ar vansinnigt i ett sprak som innehaller tio olika che-ljud.

Har varit en runda pa marknaden, en sadan dar marknad dar det finns tio butiker som saljer hygienprodukter, alla saljer precis samma saker till samma priser. What's the point? Kopte i alla fall en t-shirt, akut behov, 4 dollar, lite val dyrt. Pa temat shopping sa har jag hor skitfrack folkpopmusik, paminner lite om afrikansk popmusik. Sant kan man inte kopa har, naha, bara schlagers. Lao kaffe kan man ofta inte heller kopa, italiensk cappucino eller cafe latte gar daremot bra. For att vara ett kommunist land ar dom otroligt kapitalistiska.

Har fått lite mat i mig, i morse blev det bara två kaffe, fem prinskorvar och en torr baguette. Hittade en kinarestaurang, trots allt det jag foredrar bäst. Dom hade inte så stor meny,  antingen stekta grodor eller stekta grönsaker och groderna var slut. Egentligen serverade dom fondue - vilket är mer för hela familjer. I alla fall billig och gott, 1,5 dollar med dryck.

Matkulturen hår är annars ganska förvirrad. Här på låglandet äter man med fingrarna. Sticky rice och grillat som man doppar i såser. På höglandet består maten av grytor eller soppor. Där äter man med sked. Skeden hålls i höger hand och så skopar man med en gaffel i vänster.  Thaimaten äts ju pa samma sätt, och så även i Burma förövrigt. Kinamaten däremot äts ju med chopsticks, ångkokt ris och wokade grytor, förutom just idag då jag såg att fonduen åts med pinnar i höger hand och en sked i vänster.

Ovanpå alla olika kulturer vilar dessa omtalade nudelsoppor. Dessa äts bäst med chopsticks men kan också intas med sked, antagligen beroende på hur kinesisk man känner sig. Sopporna dricker kineserna direkt ur skålen medan thai-lao kulturerna skopar med skeden. Pizza äter man ju naturligtvis med kniv och gaffel, utom jag, som äter direkt med högerhanden och har kniven beredd i vänster. Mycket att hålla reda på.

Okey, fyra-fem timmar till gränsen. Känns svårt att lämna Laos. Har förövrigt inte lärt mig 'nio' än. Däremot lärde jag mig 'res er upp', 'lets go' och 'jag är mätt', pa trekken. Skall vila här i Pakse en dag och få tvättat, och reser sedan vidare på lördag.

Sa lange...

 

Evening at Savannakhet
Back to Savannakhet. The Mekong River is now broad and calm. On the other side is Thailand.

 

 

 

 
After ten hours walk we settled in the a village called  Ponsim, belonging to the Lao Lum tribe.

Cars, bikes, cattle, children and dogs are mixed on the street. I guess they do make some money from the tourists, as quite a few new houses were built.

The guide offered us ants egg before dinner.

 
The tourists having coffee the second day, we will visit the school and some villager today before leaving.

Nine o'clock in the morning it's already hot.