Avstyckningar
Kartan ovanför visar en detalj från samma sockenkarta av området kring
Hindby Nr 6. Den rödmarkerade bygränsen motsvaras i dag av Eriksfältsgatan. Från norr,
parallellt med järnvägen, löper Fosie kyrkoväg
som delar sig strax innanför bygränsen. Den västra grenen fortsätter mot
Trelleborg och den östra mot Fosie. Mitt i bilden liggen en av byns
största gårdar, Backagården.
Man ser tydligt hur småhusbebyggelsen redan vid denna tid, före
första världskriget, tagit fart och nya tomter redan är avstyckade,
eller åtminstånde planerade.
De små siffrorna i blyerts anger viket Mantal tomterna tillhört.
I början av 30-talet fick Trelleborgsvägen en ny och rakare
sträckningar och kom att gå rakt i genom Backagården som revs i samband
med bygget. Den gamla Trelleborgsvägen motsvaras idag av Per Albin Hanssons
väg.
Kulladal och Eriksfält
Just Hindby Nr 6 och delar Nr 1 var de första hemman som började styckas
i småtomter. Redan på 1910-talet började
det alltså bebyggas men det var efter kriget som utbyggnaden tog riktig fart.
Detta som kom att kallas Kulladal och Eriksfält bebyggdes nästan helt under 20- och 30-talet. Eftersom
det var en bondby gjordes det int någon stadsplan för området förrän i
slutet av 30-talet. Den fick då anpassas efter den befintliga bebyggelsen
och områdena ter
sig därför något tättbebyggt och rörigt intryck.
Närmast bygränsen, på nuvarande Eriksfältsgatan, ligger fortfarande ett bostadshus
från 1890-talet och på Fosievägen efter svängen ligger en rad idylliska
gathus i ganska ursprungligt skick. Även på vänstra sidan, som idag heter
Backagatan, ligger gammal delvis bebyggelse.
Jämförelse med grannsocknen
I Västra Skrävlinge Socken hade denna inflyttning startat något decennium
tidigare. Redan på 1880-talet hade tomter börjat styckas av och säljas
för egnahembebyggelse, främst i området Sofielund. Hit flyttade
arbetare som flydde de mörka bakgårdarna inne i staden. Här kunde dom
bygga eget efter hur ekonomin tillät det, och dessutom utan att ta hänsyn till någon
stadsplanering.
Den nyinflyttade befolkningen ställde emellertid krav på stenläggning,
gatubelysning, skolundervisning och annan social service vilket
landsortssocknen hade ekonomiskt svårt att tillgodose. Socknen var naturligtvis
också måttligt intressead att serva stadens arbetare. Det
uppstod också dispyter mellan hälsovårdsmyndigheterna och socknen om de
sanitära förhållandena och vem som var ansvarig för vad. Säkert hade myndigheterna
kolera- och dysenteri-epidemierna på 50-och 80-talet i färskt minne. Därför
uppstod frågan om en sammanslagning med staden och 1911, efter 15
års förhandlingar, blev Västra Skrävlinge inkorporerat med Malmö.
Fosie expanderar
Kring 1880 hade Fosie Socken 1200 invånare. De flesta försörjde sig fortfarande
genom lantarbete. I Hindby var de stora arbetsgivarna vid denna tid Agnesfridsgården
och Backagården. 1904 hade befolkningen i socknen ökat till 1963
personer. Kraven på samhällsservice ökade men Fosie var, liksom Västra
Skrävlinge, dåligt motiverad att bekosta service för en befolkning som
tjänade sitt uppehälle i staden. Staden å sin sida var ju lika glad
att slippa dess kostnader kan man tänka.
Förhandlingarna haltar
Kring 1910 väcktes därför frågan om inkorporering från socknens
sida. Utvecklingen gick dock inte lika smidigt i Västra Skrävlinge.
Kriget kom emellan och även efter kriget, då framtiden verkade osäker,
drog förhandlingarna ut på tiden. 1919 blev i stället de mest tätbefolkade
områdena ett municipalsamhälle inom Fosie Socken. För Hindby gällde det
just området kring Trelleborgsvägen - Hindby Nr 1, 2 och 6.
Inkorporering
Socknen fortsatte att växa i samma raska takt. 1921 hade Fosie 2758 invånare
och hade fått en tydlig karaktär som en förstad till Malmö. Nya förhandlingar
om inkorporering inleddes men remisstiden blev lång. Först 1931 införlivades
socknen med staden. Fosie hade då 7566 invånare och hade alltså
på 50 år ökat med 630%!
Området Bellevue överfördes 1937 från Fosie by till Limhamn
|