1800-talet kom att präglas av den stora jordbruksreform som för alltid ändrade livet för bönderna.

Först några ord om kartan här intill som  är från 1812. Rakt söderut från Malmö går landsvägen, dagens Södra Förstadsgatan, som delar sig ungefär vid nuvarande Dalaplan. Den ena grenen fortsätter mot sydost och Ystad.

Den andra grenen av landsvägen fortsatte söderut till Trelleborg. Mellan Fosie och Hindby går Fosie Kyrkoväg, som fortfarande idag har en ganska intakt sträckning. Det finn även en kyrkoväg från Trellebogsvägen till Fosie kyrka. Även denna gata finns delvis kvar unde namnet Fosievägen.

Enskiftet
1800-talet fick därför en dramatisk start för befolkningen i Skåne. Början av 1800-talet präglas därför av en mycket radikal jordbrukreform som för alltid kom att ändrade bondbyarnas utseende och funktion - Enskiftet. Ja, egentligen förändrades hela samhället för alla.

Tanken var att i stället för att att jorden delades i allt mindre tegar skulle den samlas i sammanhängande stycken. Bruket av ett sammanhängande jordstycke borde göra driften mer effektiv. Det gamla kollektivet avskaffades och övergick istället i ett enskilt ansvarstagande för marken. Bönderna skulle därmed få större handlingsfrihet och således bli bättre motiverade att utföra ett rationellt jordbruk. 

Föregångarna i regionen
En föregångare och pådrivare till enskiftet var friherre Rutger MacLean på Svaneholm i Skurup. Han var en beläst man som fått dessa nya idéer från England och Frankrike. Han genomförde några första försök på eget initiativ under slutet av 1700-talet. Inte bara nämnde friherre utan också borgmästare Frans Suell i Malmö och Greve Tage Thott på godset Skabersjö visade intresse för idéerna. Även Staten hade faktiskt börjat sälja av mark till många bönder under 1700-talet. 

Detaljerna kring Hindby är för mig ännu lite oklara. Klart är dock att Frans Suell år 1792 köpte loss marken i den östra delen av byn. På denna mark uppförde han också den gård som numera kallas Bellevue. 

Gynnsamma effekter
Systemet visade inom kort vara gynnsamt. Som exempel nämns MacLeans Svaneholm. Från att år 1785 ha hyst ca 700 skuldtyngda personer som bedrev ett ganska orationellt jordbruk, var godset 1811 hemvist för ca 1.500 invånare. Alla ansågs välbärgade och tillförde dessutom godset betydande inkomster genom arrendeavgifter. Resultatet var i ögonfallande för statsmakten och redan år 1803 kom en kunglig förordning gällande Skåne, 'Lagen om Enskifte'.

Genom reformen blev allt fler jordbrukare skattebetalande bönder som brukade sin egen mark. Skatten var i och för sig lite gammeldags och baserades fortfarande på hemmat. Så nu när åkrarna började ge allt bättre avkastning förblev skatten ändå konstant. De bönder som hade förmågan att anpassa sig till det nya förutsättningarna blev snabbt en ny ekonomisk maktfaktor.

Ny teknologi och nya grödor
Samtidigt med jordreformen skedde också många andra förändringar. Det gamla systemet med dagsverke och naturabetalning ersattes med ersättning i reda pengar. De som inte hade egna gårdar blev lönearbetare åt dom som ägde marken. Bättre plogar och modernare redskap infördes i jordbruket. Man betonade vikten av att gödsla åkrarna och nya grödor togs i bruk. Nyligen hade man till exempel upptäckt att baljväxterna hade en god egenskap i att samla kväve i marken och odlades därför som jordförbättringsmedel. 

Potatis, Betor... och Tobak
Som punkten över i infördes snart också potatisen som odlingsväxt. Den passade utmärkt på de skånska platta lerjordarna och avkastningen ökade dramatiskt på åkrarna. Potatis är ju egentligen inte någon effektiv basmat men med tanke på mängden som kunde produceras blev den ett effektivt vapen mot undernäring hos den hastigt växande befolkningen.

Lite senare, under mitten av seklet, infördes också sockerbetan som gröda. Kanske inte lika gynnsamt ur ett folkhälsoperspektiv men hjälpte till att ytterligare sätta fart på ekonomin. En tredje gröda som det inte talas så mycket om idag, var tobak. Trots de skadliga effekter som är välkända idag, var tobaken en mycket lönsam produkt och en stor hjälp för att få fart på industisamhället. Cynismen skiner inte med sin frånvaro.

För jordbruket, och hela samhället, innebar reformen alltså ett kraftigt ekonomiskt uppsving som i sin tur möjliggjorde framväxten av dagens välstånd. Man kan inte annat än beundra ingenjörerna bakom hela denna reform, deras visionära framförhållning och målmedvetenhet. Enskiftet är troligen den mest revolutionerande perioden under hela föregående millennium. Det handlade inte bara om ekonomi, utan förändrade själva synen på livet.

Enskiftets betydelse för samhället
Livet skulle aldrig bli sig likt igen. När den gamla sociala gemenskap i byarna försvann ersattes den kollektiva och konservativa livssynen av helt nya tänkande, individualism och utveckling. 

Landets ekonomi förändrades. Böndernas dagsverke, naturaförmåner och naturaskatter ersattes av ett lönearbete i ett köp- och säljsystem. Efter tusentals år av självhushållning blev bönderna, som ju var en majoritet av befolkningen, kanske  95%, plötsligen en del av landets ekonomiska system. Och pengarna började snurra - med en väldig fart..

Geografin förändrades. Byarna splittrades och gårdarna spreds över landskapet. Gamla krokiga gränser som vuxit fram under hundratals år, och ofta följde naturliga formationer i terrängen, ersattes av raka tomtgränser och vägar som dragits med linjal på en karta. De nya gårdarnas tomtgränser har tydligt satt sina spår i Hindby, också i den moderna bebyggelsen. 

Andra aspekter på enskiftet
Förutom den bakgrund som beskrivs ovan fanns det säkerligen en helt annan aspekt på enskiftet som sällan diskuteras. Män som Frans Suell och Rutger MacLean var inte bara duktiga politiker och markägare utan även slipade affärsmän. Med insikten om den förestående industrialismen, som redan börjat utomlands, behövde man ju planera för försörjningen av arbetskraft till den framväxande industrin. 

För att få loss arbetskraft såg man till att göra jordbruksarbetarna arbetslösa och överflödiga, för att sedan kunna värva dom som arbetskraft till industrin i städerna. Metoden känns igen från andra sidan Atlanten där man under 1860-talet stred för att av skaffa slaveriet. Slavarbetarna befriades först från sitt fångenskap i sydstaternas jordbruk, bara för att överföras till eländiga arbetsmiljöer inom nordstaternas industri.

En annan sida av industrialismens framväxt var ju dessutom att det helt enkelt behövdes köpare till de produkter fabrikerna började tillverka, produkter som behövde betalas med pengar. Det var därför viktigt att införa en löneekonomi för bönder och arbetare för att få ekonomin i rullning. Produktion och konsumtion...

Ja, förlåt mina filosofiska utsvävninger...Helt ovetenskapliga naturligtvis.

ref: Fosie - från socken till inkorporering; Enskiftet i Malmötrakten.

Enskiftet i Hindby

Hindby by skiftades 1805. Själva skiftet gick till så att all mark i byn samlades ihop i en pott och fördelades sedan så rättvist som möjligt mellan byns gårdar. Säkert var det vissa bönder som tjänade på reformen, medan andra fick lite sämre utdelning. 

Den kungliga Enskiftesförordningen stadgade att de gårdar som var bäst byggda, hade större trädgårdar eller andra nyttiga anläggningar borde få ligga kvar i byhemmet. Man kan misstänka att detta ledde till en del dispyter. De gårdar som fick flytta ut på åkrarna fick nämligen en tung börda att bära genom nybyggnationer, inhägnader, nya diken och vägar. Bidrag utgick visserligen men täckte troligen inte alla kostnader. 

Skiftet i Hindby gick ändå ganska smidigt. Inga större konflikter finns dokumenterade. Man enades i byn om att de gårdar som  flyttats ut skulle ha tillgång till de gamla gårdarna under 6 år. Vid skiftet var det mantal nr 3, 7 och 9 som blev kvar i byhemmet. Nr 5 hade brutits ut redan år 1792 av Frans Suell och hemmanet kom sen att ingå i den egendom som fick namnet Bellevue. De övriga gårdarna, nr 1, 2, 4, 6 och 10, flyttades ut på åkrarna. 

Av de 10 hemmanen har Nr 8 inte nämnts. Detta utgjorde nämligen 'Skatte Beneficie', och dess avkastning gick till kyrkan. Vid skiftet delades, i alla fall en del av, denna mark mellan nr 9 och nr 10. 

Krogen
Hindby krog ingick inte i skiftet. Det var ett kronogatehus och hade sedan länge en egen tomt med eget nummer, nr11. Tomten finns omtalad redan 1692 och krogen inrättades 1777. Krogen, ibland kallad Värdshuset, låg strategiskt placerad där byns landsvägar möttes, Fosie Kyrkoväg, Ystadsvägen och senare även Västra Skrävlinge kyrkoväg.

Källa: Enskiftet i Malmötrakten, Helge Andersson 1965

Sidan har uppdaterats 2008-02-20