Dag 27. Måndag. 8:e
December 2003.
Mot Zimbabwe
Efter elefantkampingen i östra Botswana fortsätter vi norrut. Innan vi
passerar gränsen längst uppe i norr gör vi en avstickare till staden
Kasane för att tanka. I Zimbabwe, som är drabbat av sanktioner och
politisk oreda, lär inte finnas någon petroleum alls. Hur det är med
den saken är egentligen oklart men det finns ju ingen anledning att
chansa.
Passagen ut och in gick mycket smidigt. Visum till Zimbabwe kostar
30 US $ och betalas kontant vid gränsen. Kontrollanterna är mer
intresserade av pengarna än av passen. Efter en kort sträcka är vi
framme vid Viktoria Fallen och installerar oss på Vic Falls Camp Site.
Mobilen fungerar konstigt nog fortfarande.
Vic Falls
Victoria Fallen är ett av Afrikas mest kända naturfenomen, ett 1200
meter brett vattenfall där en av Afrikas längsta floder, Zambezi, kastar sig
utför klipporna i en 100 meter djup ravin. Ångan från fallet har skapat ett alldeles
eget klimat här med en tropisk regnskog som inte finns någon
annanstans. Floden har sedan grävt sig
200 meter ner i berget och försvinner i en slingrande spricka bort mot horisonten i
öster. På andra sidan Zambezi ligger Zambia.
Turistfällan
Viktoria fallen, eller Vic Falls som det kallas, har idag blivit en av Afrikas riktiga turistfällor.
Det är nu inte bara ett vattenfall utan har vuxit till att bli en
hel stad baserad på turism. Denna norra provins
tycks leva sitt eget liv fjärran från det fattiga och politiskt
oroliga Zimbabwe. US dollars
flödar fritt på gatorna och här finns en uppsjö av äventyrsbolag som
försöker överträffa varandra i utstuderade turistjippon:
Forsränning, fallskärmshoppning, hästridning, elefantridning,
solnedgångskryssningar på Zambezi med fri sprit, afrikanska bufféer,
helikopterflyg, microlätta flyg, ultralätta flyg, ballong flyg, etcetera.
Längst ner på listan stod lustigt nog - just det...Viktoria
fallen. Hmm...
Marknad
Det är också här i Vic Falls man, med fördel, köper alla klassiska afrikanska
souvenirer. Snidade stenfigurer, snidade träfigurer, snidade
benfigurer, trämasker, trägiraffer i alla storlekar, smycken,
saronger, träskålar, salladsbestick eller smala maasaifigurer. Trägiraffer
och salladsbestick är obligatoriska inköp!
Antingen handlar man av gatuförsäljarna, som kan vara mycket
påträngande, eller i turistbutikerna. På gatan är det prutning som
gäller och är man bara tillräckligt envis och uthållig kan man
nästan handla gratis. Ett par gamla solglasögon, sandaler eller en
t-shirt duger utmärkt som betalningsmedel.
Lyxhotell
I staden finns också otroligt magnifika lyxhotell, klädda i marmor och
vackert dekorerade, pooler med undervattensbelysning, stora casino och egna restauranger.
Rena sagovärlden mitt i fattigdomen.
Inflationen
Inflationen är galopperande och att växla pengar i banken är
knappast att tänka på. Svartkursen är 5000 Zimdollar för 1US$,
officiellt är kursen bara 700. Jag hittar ett tryggt ställe att
svartväxla och lämnar kontoret med en halv miljon pengar i plånboken.
Det är inte ens pengar utan en slags värdecheckar.
Vändpunkten
Vic Falls är en vändpunkt på vår resa. 20 av resenärerna
kommer snyftande att lämna oss i slutet av veckan. Istället kommer 16 nya
äventyrare att ansluta sig redan i kväll. Det blir en trång vecka på
bussarna således.
Efter en månad på resande fot känner jag ett litet sug att få
komma hem, bada och tvätta i varmvatten och sitta på en riktig toalett
med elektriskt ljus. Men...nej, aldrig i livet, tanken försvinner lika
fort som den kom.
Vid vattenfallen
Hur som helst, för att inte förlora någon tid beger jag och Jarmo
oss ner till vattenfallet för att fotografera. En halvtimmes vandring
nerför gatan. Det är inte svårt att hitta, vi följer bara dånet och
siktar på den kaskad av vattenånga som stiger som ett rökmoln från
fallet.
Inträdet till området kostar 20 US$. Vi vandrar runt i ungefär en
timme. Ingen speciellt stor park. Det är mycket fuktigt i luften och utan att överdriva skulle man behöva ett paraply för att
vistas här. Inte minst för kamerornas skull. Båda mina Olympus lade
av efter en stund men hämtade sig igen efter att ha torkat.
Diset skymmer tyvärr också sikten. Av det kilometerlånga
fallet ser vi idag bara kanske 200 meter åt gången. Ändå har regnet fortfarande inte kommit och det är
ganska lågt vattenflöde. Men visst
är vi imponerade ändå.
Restaurang Buma
Kvällen avslutas på Restaurang Buma som bjuder på en afrikansk
trerätters buffé. Vattenbuffel, antilop, vårtsvin, struts och mycket annat
serveras i denna generösa buffé. Det marinerade vårtsvinet tog nog
priset.
Om man var modig kunde man även äta levande larver och få ett
diplom för detta. Så idiotiskt äckligt. |