Botswana


Dag 24. Fredag

Mot Botswana
Uppe tidigt och fotograferar lite på kampingen i Popa Falls. Inga flodhästar syns till. Tyvärr, eller, som väl är. Avfärd söderut mot Botswanska gränsen. Smidig passage både ut och in. 

Stängsel
Det är en stor nybyggd gränspostering. Trevligt att det byggs nytt tänkte jag först. Så småningom inser jag att hela Botswana håller på att hägnas in för att slippa fattiga flyktingar och djursjukdomar. Mindre trevlig tanke, kanske.

Sandigt
Landskapet påminner mycket om norra Namibia. Flackt, ganska grönt och trädbevuxet med enkla trähyddor och primitivt jordbruk. Marken är påfallande sandig och för tankarna mest till en sjöbotten, vilket det faktiskt också varit en gång i tiden. Det är 45 grader i solen. 

Boskapsdöd
Vi ser ovanligt många åsnor vid vägen, enstaka getter men inget nötkreatur. Området har plågats hårt av en ny lunginflammation som tar död på all boskap. Länderna här tycks ha allting emot sig.

Stängsel igen
På vägen söderut passerar vi ut genom det veterinärstängsel som vi körde in i i Namibia. Staketet fortsätter nämligen över gränserna och vidare österut.

Okavangodeltat
Egentligen är vi på väg österut till staden Maun, men för att komma dit måste vi ta en lång omväg runt  ett stort deltaområde. Okavangofloden, som vi följt nu i flera dagar, mynnar ut i här utan att ha något riktigt avflöde. I stället avdunstar vattnet eller absorberas av växtligheten. Mycket salt och mineraler lagras därför upp i marken.

Maun
Framåt eftermiddagen mår vi Maun och skyndar till Hotell Sedia, där vi skall kampa, för att växla pengar. Namibiska dollar duger inte här. En US$ motsvarar ungefär 4 Pula som är den lokala valutan här, vilket ger en antydan om att ekonomin ändå är ganska god. Botswana är den afrikanska ekonomin som går starkast framåt.

Flygsafari
Anledningen att vi har bråttom att växla är att nu väntar en flygtur över deltat innan solen går ner. Kostar 60 US dollar. Efter att ha skyndat ut till flygplatsen äntrar vi ett litet enmotorigt  plan med sex sitsar. Vi gör en timmes flygtur över landskapet på ca 100 meters höjd vilket ger ganska bra sikt. Vi ser flera buffelhjordar, många elefanter och till och med några lejon. Solljuset faller vackert i skymningen.

Kolonialt
Tillbaka på hotellet äter vi gemensamt en stor afrikansk buffé. Vita dukar, silverfat och egna kypare. Ger en stark känsla av kolonialtiden. 

Fantastisk sång
Av en slump gästas hotellet av en artistgrupp från Zimbabwe, Black Spears, som efter maten gör ett professionellt men lättsmält uppträde i baren. Är det något jag minns från Afrika är det nog de ovanliga sångrösterna, stämsången och tonsäkerheten.

Dricker nu 4 liter om dagen.

 

 

Faktaruta för Botswana

Historik
Efter lokala krig med Zulu och Boer blev dåvarande Bechuanaland ett brittiskt protektorat på slutet av 1800-talet och kopplades till Sydafrika. Botswana blev självständigt 1966. Strax därefter hittades diamantfyndigheter som gjort att landet idag har en av de snabbast växande ekonomierna i världen. 

Kultur
Kristendomen är den dominerande religionen i Botswana. Engelska är det officiella språket men de flesta pratar också det lokala språket Tswana. Etniskt är landet ovanligt enhetligt för att vara Afrika.

Natur
Landet har ett varierande klimat med regn mellan november och mars. Däremellan är det ganska torrt.

Statistik (FN 2001)
Liksom Namibia är Botswana mycket glesbefolkat. Här bor 2,6 personer per km2. Ekonomin är till och med lite bättre än Namibias. BNP per capita är cirka en tredje del av Sveriges, 7820 US$. Men liksom i Namibia tycks resurserna vara ojämnt fördelade och hälften av befolkningen lever på mindre än 2 US$ per dag. HIV är ett stort hot mot landet och nästan 40% av den vuxna befolkningen är smittade. Den förväntade livslängden är 45 år.


Hyfsad väg runtom deltat. Torrt och sandigt, mest lite buskar som täcker marken.


En buffelhjord i Okavangodeltat.


Kvällsvy över deltat.


Dag 25. Lördag.

Kanotsafari
Uppe tidigt idag för att åka på en liten kanotsafari i deltat. Färden till vattnet blir en obehaglig upplevelse. Vi åker i öppna fyrhjulsdrivna jeepar ca två timmar på riktigt usla vägar, det är varmt, skumpigt och vi måste hålla oss med båda händerna. 

Mokori
Framme vid vattnet väntar guider och ett gäng mokori-flottar som området är så känt för. Mokori är kanoter av urholkade trädstammar, så kallade dug-outs, som är väl anpassade för det grunda vattnet här. Vissa är bortåt hundra år gamla och lappade och lagade många gånger. Med varje kanot följer en guide som stakar farkosten framåt med en lång käpp.

Vandringssafari
Det blir en ganska kort tur på vattnet, kanske en timme, för vattenståndet är ovanligt lågt. Vi går iland och efter en liten lunch i vildmarken gör vi istället en vandringssafari. Guiderna är fantastiska på att uppmärksamma djur och identifiera dom på mycket långt avstånd. 

Elefantparty
Vi tittar på djurspår och ser resterna av elefanternas röjarparty. Nertrampade buskar, välta palmer och avskalade träd. Elefanterna gillar nämligen vissa kokosnötter och när dom hittar dessa palmer skakar dom träden tills nötterna faller ner. Inte sällan faller hela trädet. Andra träd skalar dom och äter barken av. En elefant äter ca 300kg om dagen vilket kan gå ganska hårt åt naturen. Undrar hur mycket dom dricker?

Vi kommer ganska nära en elefant, kanske 40 meter, som betar i ett buskage. Andäktigt iakttar vi varandra i kanske 15 min innan elefanten bestämmer sig för att dra sig tillbaka.

Återfärden
Vi vandrar nog i 2-3 timmar i den heta middagssolen innan vi, helt slut, når tillbaka till kanoterna. Efter att ha stakat oss tillbaka till bilarna väntar samma obekväma resa tillbaka till hotellet. Jag lyckas med konststycket att sitta ner och hålla mig med båda händerna i räcket och sova samtidigt. Man vänjer sig.

Hungrig
Tillbaks på hotellet försöker jag få något att äta. Det visar sig inte vara helt lätt. Osten är slut, pizzan är slut, kycklingen är slut. Efter en liten stund tar elektriciteten också slut. Då hade jag dock lyckats beställa en oxstek med ris. Levererades visserligen med pommes... men jag fick mat i alla fall.

Törstig
Åter lite vattenpanik. Centrum ligger en bra bit härifrån, klockan är mycket och hursomhelst är det stängt eftersom det är lördag. Köper några småflaskor i baren i stället.

Snusar och fotograferar för mycket.


Mokoriflottar.


En gondoljär i Botswana.


Kanotsafari.


Safarivandring i deltat. (foto: H. Bremberg)


Elefanter som skalat av barken.


Dag 26. Söndag och Andra Advent.

Sovmorgon
Efter en sovmorgon är det avfärd. Vi åker först till ett köpcenter inne i Maun för att fördriva någon timme. En skylt kungör stolt att centret invigdes 1992 av dåvarande vicepresidenten. Speciellt imponerade är vi inte, men här finns gott om matvaror, hemelektronik och glassbar. Provianterar, 6 liter vatten.

Lokala nyheter
Hittar en lokal tidning att läsa. Det står flera artiklar om HIV och om korruption, vilket väl är de två riktigt stora problemen på den afrikanska kontinenten. Framgår också att strömavbrott, liksom vi hade igår, inte alls är ovanligt. Inträffar säkert en gång i veckan även i större städer som här i Maun.

Mot Nata
Vi kör österut. Egentligen skall vi mot nordost men dessa vägarna är oframkomliga för oss och dessutom belagda med flera parkavgifter.

Det är 54 grader i solen. Trots det har jag drabbats av en liten förkylning. Landskapet är lika flackt och sandigt som i västra delarna men när vi kommer längre österut är det större skogar.

Vildkamping
Efter en paus i Nata kör vi norrut utmed gränsen. Efter en timmes körning slår vi läger vi vägkanten. Vildkamping. En militärjeep stannar till och befälet pratar med oss en stund. Han varnar för vilda djur. Som tack får han och hans kolleger lite matrester som tacksamt mottages. Alla här är hungriga och fattiga.

Militärens uppgift är att patrullera gränsen mot Zimbabwe som lider av politiskt kaos. Flyktingar och tjuvskyttar från grannlandet är därför vanliga och vi får uppfattningen att processen görs ganska kort med dom som ertappas.

Nattligt besök
Militären hade i alla fall rätt. Jocke som går upp mitt i natten för att uträtta sina behov befinner sig, lite sömndrucken,  plötsligen stående öga mot öga med en elefant som nyfiket inspekterar lägret. En smått traumatisk upplevelse antar jag - elefanter kan ju nämligen vara som människor - lynniga. Alla överlevde dock fast en viss oreda uppstod i nattlägret.

Mobilen har fungerat bra här i Botswana med undantag för här ute i skogen.

Mot Victoriafallen
I morgon lämnar vi landet och alla är spända av förväntan inför nästa anhalt, som är höjdpunkten på resan för många, Viktoria fallen i Zimbabwe. 


Vägen österut mot Nata. Lika torrt och sandigt överallt.


Nata. Bengt-Åke försöker fördela sitt vatten i småflaskor.


Skolungdomar på utflykt i Nata.

Fortsättning...