|
Dag 44. 25:e December Mot Zanzibar
Uppe tidigt, alla är trötta efter gårdagen. Avfärd mot Zanzibar. Två timmars
båtfärd från Dar. Alla, som inte är sjösjuka, sover av någon
anledning under
färden. Färjan lägger till i Stone Town, en gammal pittoresk handelsstad med
trånga gränder och vitputsade stenhus.
Hotel Vuga
Mycket varmt här på ön. Lite väntetid med passexercisen. Åker med
småbussar till hotellet, Hotel Vuga. Sover tre i varje rum, Jonas, Niklas
och jag. Har redan slut på kontanter, får låna 100 USD av reseledaren.
Rundvandring
Deltager i en guidad rundvandring i gamla delen av staden. Vi får se
den gamla marknaden med fiskauktion och grönsakshandel. Staden var
tidigare ett arabiskt centrum för slavhandeln österut. Fängelsehålorna finns
fortfarande kvar som en påminnelse. Vid den gamla
slavmarknaden har engelsmännen nu byggt en kyrka.
Swahilisk mat
Äter middag på Monsoon, en mysig restaurang med swahilisk mat.
Påminner om indisk mat, med mycket koriander och kardemumma. Man tar av
sig skorna innan man entrar matsalen och sitter sedan på golvet och
äter. Pumpasoppa och skaldjurstallrik med fruktsallad som efterrätt. Avslappnad atmosfär och god mat.
|
Zanzibar har en afrikansk befolkning men har sedan
1000-talet haft starka arabiska influenser och har också styrts av
sultaner från Oman. Ön var länge ett centrum för den arabiska
slavtrafiken österut.
Under 1800-talet blandade engelsmännen sig allt mer i utvecklingen
och lyckade 1873 förbjuda slavhandeln.
1963 blev Zanzibar självständigt men ingick snabbt i union med
Tanzania.
|
|
|
|
Dag 45. 26:e December
Varmt
Mycket varmt på hotellet även på natten. Det finns en takfläkt men
den tycks bara gå på lågvarv. För en gångs skull är det mycket mygg
men myggnäten är varken impregnerade eller täta.
Toalettstandard
Toaletten är kombinerad med en dusch som är placerad lagom så att
den droppar på en medan man sitter på wc-stolen. Toalettpapper finns men
man får hämta det i receptionen.
I labyrinten
Jag och Robert tillbringar förmiddagen med att vandra kors och tvärs
genom staden. Tappar snabbt orienteringen i de trånga gränderna, men
här är inte så stort så förr eller senare kommer man ut ur labyrinten
igen.
Shopping
Massor av försäljare och butiker. Jag köper CD-skivor, tyger, någon
tavla och ett silversmycke. Pruta måste man göra och vi börjar bli
riktigt bra på det. På gatan köper vi nypressad sockerrörsjuice, mycket läskande.
Mer shopping
Går en shoppingrunda till på eftermiddagen. Denna gång med Pete.
Hamnar till slut på African House, ett finare ställe med bar och stor
altan där vi sitter och njuter av en GT och solnedgången. Lite kolonial
känsla. Bara en vit tropikhjälm som saknas.
Inga foto
De flesta här är muslimer och böneutroparen hörs med jämna
mellanrum. Det är därför heller inte speciellt populärt att fotografera här, folk
blir riktigt uppretade.
|
|
|
Dag 46. 27:e December
Norrut
Lämnar Stone Town idag, tyvärr. Saknar det redan. Ganska mysig
atmosfär här. Vi är på väg till badstränderna i norr. Inte riktigt
min stil.
Kryddtur
På vägen gör vi en kryddsafari. Zanzibar är, förutom slavhandeln,
känd för sina kryddodlingar. Klimatet och jordmånen är speciellt
lämpad för just kryddor.
Under en timmes vandring får vi se massor av smakämnen som man aldrig
sett hur det växer. Ingefära, ananas, kokosnötter, kardemumma och
mycket annat. Det går bra att handla här på plats också.
Nungwi
Vi fortsätter norrut på knaggliga vägar och hamnar i byn Nungwi
längst upp i norr och installerar oss i Baobab Beach Bungalows. Vi blir
inhysta i bungalows med 4-5 man i varje rum. Myggnäten är trasiga men
här tycks inte vara mycket mygg.
Solparadis
Ett nytt paradis med vita sandstränder, klarblå
himmel, turkos hav och varmt vatten. Hela stranden är kantad av
restauranger och barer. Här finns inte mycket att göra mer än att sitta
i solstolen, dricka gin och jäsa. Det är väl också meningen.
Oordning
Över hela orten vilar en atmosfär av "hakuna matata".
Ordningen i vår bar är bedrövlig. Kyparen har inte den blekaste aning
om vem som beställt vad eller i vilken ordning. Jarmo som beställt
en pizza för en timme sedan, får plötsligt veta att den inte finns. Han
får vänta en timme till på något annat. Skall man skratta eller
gråta. Faktum är att man vänjer sig. Det som händer det händer,
kanske idag, kanske imorgon. Kanske inte alls.
Snusbrist
De rosa bussarna har vi lämnat på fastlandet och jag inser redan att
jag har tagit för lite malariamedicin och snus med mig.
Strandförsäljare
På stranden är gott om försäljare av tavlor, tyger, solglasögon
och souvenirer samt unga kvinnor som erbjuder olika tjänster som
hennatatueringar, massage, flätor och dreadlocks. Kanske andra tjänster
också, inte vet jag. |
|
|
Dag 47. 28:e December Kaos i
restaurangen
Uppe tidigt. Serveringen i baren fungerade lika illa som igår.
Säkraste strategin för att få frukost var att stå vid bardisken och
rycka åt sig det som kom ut från köket.
Dykskola
Vi åker ut ut till en atoll för att dyka. Vi åker med en arabisk dow.
En dow är en halvöppen träbåt som lär vara mycket sjöduglig men det
guppar rejält och många är sjösjuka. Vågorna är ibland högre än båten
och det känns som om den lilla utombordaren är alldeles för klen. Det
tar ett par timmar att komma fram till ön vilket inte var planerat. Solen är svår att komma undan
i den öppna båten, den når en alltid på något sätt och jag bränner
låren igen.
Delfiner
Vi fick i alla fall se en grupp delfiner på nära håll som följde
efter båten. Några betalde dyra pengar i Stone Town för att se delfiner
men fick inte se en fena. Här fick vi det på köpet. Ont i öronen
Dykningen gick
sämre för mig, hade problem med öronen som höll på att sprängas när
vi dök. Får nog ta en kurs här hemma någon gång. De andra fick
se både sköldpaddor och vackra fiskar. Båt-bar
På
tal om båtar så är en av barerna här byggd utav fören på en dow, där
relingen tjänstgör som bardisk. Det finns inga väggar utan bara ett
halmtak över. Kassaapparaten är en gammal toalettstol och i ett badkar slängs
alla tomflaskor. Fantasin är det inget fel på. |
Nungwi beach
Kari tycks trivas i det varma vattnet. Iklädd en hatt av palmblad
|
|
Dag 48. 29:e December Hakuna
Matata
Slappedag. Solar, äter, dricker och tar det lugnt. Solen strålar
och det regnar nästan aldrig här på norra delen. Lite
Swahili
Kanske dags för en liten
språklektion på swahili? Användbara uttryck är:
Jambo - Hej
Mambo - Hur är det?
Hakuna Matata - Inga problem, no problem, de' e' lugnt.
Pole Pole - Ta det lugnt
Karibo - Välkommen Vattenbrist
Samtidigt som vi lever vårt lyxliv lider
befolkningen här av svår vattenbrist. Vattnet måste levereras med
tankbilar och folk flockas vid vägarna med sina dunkar när det är
leverans.
|
Månsken över Indiska Oceanen |
|
Dag 49. 30:e December
Tillbaka till Stone Town
Lämnar solsemestern och åker tillbaka till Stone Town. Hittar
äntligen ett växlingskontor som tar VISA-kort, alla tycks ha lånat
pengar av varandra.
Hamburgare med koriander
Äter lunch på Easy Sweet, en av de bättre restaurangerna, en
hamburgare med kardemumma och koriandersmak. Lite udda men jag har aldrig
varit kräsen med mat.
Ogiltiga biljetter
Båten tillbaka till Dar går vid middagstid. Jag och några till blev
stoppade på landgången, och det var med nöd och näppe att vi kom med.
Tydligen var det något fel med våra biljetter, jag vet faktiskt inte
vad, men i sista stund fick vi nya till slut och blev ombordsläppta.
Dar Es Salaam igen
Efter ett par timmar på sjön är vi tillbaka i Dar Es Salaam. Känns
tryggt att se bussarna, det är som att komma hem. Fram med snuset. Vi
hinner inte se så mycket av staden för vi är redan på väg till
nästa anhalt, Arusha i närheten av Kilimanjaro.
Torrt och fattigt
Det är ett stort öppet landskap som är lätt kuperat. Här är
mycket träd och buskar men bitvis mycket torrt. Det ser fattigare ut här
i norra Tanzania än i de södra delarna.
Segera bensinstation
Halvvägs till Arusha kampar vi vid en bensinstation vid Segera. Här
finns även större restaurang som vi invaderar. Vi finner ett visst nöje i att iaktta
servicen. Drygt 40 beställningar klarades med glans men sen körde det
ihop sig helt i köket. Alla fick mat i alla fall till slut.
Longdrop
Toaletterna här är i mycket gott skick men av modellen longdrop, det
vill säga att man sitter på huk och ....så vidare.
|
|
|
Dag 50. 31:a December NYÅRSAFTON
Hemma igen
Det har blåst friskt under natten men det har inte hindrat nattvilan.
Känns skönt att sova på bussarna igen, faktiskt bättre komfort här
än de dåliga sängarna och värmen på Zanzibar.
Kråkor?
Jag har reflekterat över kråkfåglarna här i Afrika. (Konstiga
reflektioner man får ibland.) Det finns kråkor som
ser ut som skator och kajor som ser ut som kråkor. Ser lite absurt
ut. En och annan vanlig gråsvart kråka har jag i och för sig också sett.
Jakaranda
Vägen kantas av blommande jakarandaträd. Jakarandan är mycket
iögonfallande och har följt oss ända från Cape Town. Det är ett av de
bestående intrycken från Afrika. Träden är helt fyllda av skimrande
blåa, gula eller röda blommor. Det slår mig att på två månader har
jag nog inte lyckats fotografera ett enda av dessa. Jo förresten, en
gång, i Malawi. Vem vill bli
millionär?
Lena som älskar
spel har fått en "Vem vill bli millionär?"-bok i julklapp. Så
nu har vi frågesport i bussen. Livlinorna är alla i Bill-bussen (fråga
publiken) och comradion till de andra bussarna (ring en vän). Till och
med jag tyckte att idéen var kul. Ingen Killi
Ju
längre mot nordväst vi kommer ju bergigare blir det och vi närmar oss
höglandet igen. Vi passerar Kilimanjaro men tyvärr är det så molnigt
idag att vi bara ser basen på berget. Killi är känt för att bara visa
sig då och då. Trädgårdar?
Väl framme vid Arusha finns några större plantskolor
vilket vi inte sett någon annanstans. Blommande trädgårdar har vi inte
sett överhuvudtaget. Kanske har man andra saker att tänka på här. Det
finns dock trädgårdar här också får jag höra men dom är belägna i
rikemanskvarteren bakom höga murar. Arusha
Man ser förvånansvärt många nya
bilar på vägarna, Mercedes och andra dyrgripar. Arusha är nämligen en
snabbt växande metropol. Här finns en stor gruvindustri, bland annat
bryts det "Tanzanit" som inte lär finnas någon annanstans,
domstolen som utreder folkmorden i Rwanda är placerad här. Alla som
reser till Kenya eller Uganda passerar orten och det är ett stort centrum
för ekoturism på grund av sitt läge nära Serengeti-parkerna. Det är
uppenbart att staden håller på att rustas upp och förskönas. Kamerastrul
Min ena kamera slutar
helt att fungera. Visar sig att den varit trasig länge. Säkert tio
filmer är mer eller mindre förstörda. Tur att jag tog med en reserv. Safaridreamers
Vi
kampar på Snake Park utanför Arusha. Det är nyårsafton och här finns
flera overlandbolag. Imorgon skall vi på safari och bolaget vi skall åka
med, Safaridreamers, drivs faktiskt av ett halvsvenskt par.100 USD kostar trippen. Nyårsfest
Men
först...Nyårsfest! Busspersonalen tillagade underbara tacos och sedan
bar det iväg till baren. Massor av gin, champagne och dans på bardisken.
Mycket trevligt men urartade så smått med öl- och vattenkrig. Men
vadå...det är ju nyår. |
Jakarandaträd i Malawi
|
|
Dag 51. 1:a Januari 2004 Dagen
efter kvällen före
Sovmorgon, alla är naturligtvis trötta. Det blir ingen frukost utan vi
satsar på en brunch med tacosrester från gårdagen. Efter maten bär det av mot
Serengeti och Ngorongoro-kratern.
4WD
Det blir några timmars färd i minibussar.
Tidvis ganska dåliga vägar. Bussarna
är modifierade Toyota Hiace med 4WD och lyftbart tak. Dom är
förvånansvärt starka och effektiva på att ta sig fram var som helst.
Maasaier
Serengeti är maasaiernas hemvist. Maasaierna är ett folk som valt att
leva ett traditionellt liv som nomader och boskapsskötare. Dom är
klädda i karakteristiska röda tygstycken och bär alltid med sig käpp
eller spjut. Stora örhängen med stora hål i öronen är också typiskt.
Ju större ju bättre. Pojkarna blir tidigt tränade till krigare och
måste döda ett lejon för att klara mandomsprovet. Det finns dock inte
så många lejon kvar, så kanske tummar man lite på dessa regler nu för
tiden.
På vägen passerar vi moderna maasaibyar med affärer och murade hus.
Här säljs souvenirer och mat. Bland annat en butik som bara säljer
bananer, röda, gula, gröna, mogna och omogna.
Lake Manyara
Det blir ingen safari idag utan vi tältar på bergssluttningen för
att kunna ge oss av tidigt i morgon. Kampingen, som talande nog heter Panorama, ligger på
utsidan av massivet och framför oss har vi vacker utsikt över Lake
Manyara. Det händer inte mycket mer idag. Även om det är vackert här
så känns hela eftermiddagen som en lite onödig väntan inför morgondagen.
Rift Valley
Hela bergsområdet som vi befinner oss i består av åtta gamla
vulkaner varav en fortfarande är aktiv. Bergsmassivet ligger
nämligen i en
förkastningsspricka, The Rift Valley, som sträcker sig från Malawisjön upp
till Mellanöstern.
High End Tourism
På sluttningen ligger även ett lyxhotell, Serena Hotel. Här kan man
njuta av utsikten för 300 USD per natt. Snacka om high end tourism.
|
Morgontrött efter nyårsfirandet
Bananbutik nära Ngorongoro
Maasaiby i Ngorongoro Conservation Area
|
|
Dag 52. 2.a Januari
Till kratern
Uppe klockan 0600. Tidig avfärd mot kratern. Drygt en timmes bilfärd
kvar till Ngorongoro Conservation Area. Entrar parken vid åttatiden. Vägen fortsätter
uppför kraterns kant. På vägen ser vi två leoparder som hastigast
smyga i buskarna. Det var det enda jag fick se av dessa skygga kattdjur
på hela resan, men det kan väl räcka för att kamma hem "the big
five". Några foto hade ju inte varit så dumt förståss...
Fin utsikt
Jämfört med Lake Manyara som ligger på 960meters höjd ligger
kraterkanten på 2200 meter och golvet innanför på 1700 meter. Fin
utsikt på alla håll med andra ord. Ngorongoro är för övrigt den största kratern i
världen utanför Asien. Där finns å andra sidan fem stycken som är
ännu större.
Edens lustgård
Vi tar oss ner i kratern. Grönt och frodigt på sluttningarna men
mycket torrt nere i kratern. Några djur behöver man inte leta efter för
dom finns överallt. Det
är lite av Edens Lustgård över det hela där hyenor och lejon går sida
vid sida med zebror och antiloper. Kanske inte i fullständig harmoni men
ändå. Pensionerade elefanter
Gamla elefanter söker sig gärna hit. När deras tänder börjar bli
utslitna föredrar dom det färska och gröna gräs som finns här. Lite
pensionärsklubb kan man säga. Massor av djur
Trots att det egentligen är lågsäsong ser vi massor av djur,
elefanter, noshörningar, gnuer, bufflar, rovfåglar med mera. Lejonjakt
Bäst
av allt var ändå när vi fick se två lejonhonor som jagade ett
vårtsvin medan hannen satt ett par meter från vår buss och exalterat
följde utvecklingen. Först när bytet var fällt reste han sig och
lommade nöjt iväg. Synd på vårtsvinet förståss. Man kan ju också
fråga sig vad tre lejon skall med ett litet vårtsvin till. Räcker väl
knappt till förrätten. Kanske var det ett försöksheat eller
träningspass. Obekvämt
Det är inte speciellt bekvämt att åka på sådana här
safari turer. Mesta av tiden står man upp för att kunna se så bra som
möjligt och man måste hålla sig hårt för vägarna är mycket ojämna
eller så är det ingen väg alls. Efter sex timmar i kratern är vi
trötta och nöjda och beger oss mot Arusha igen. Alla Big Five på en
dag! Komunikationsproblem
SMS-funktionen har flippat ut. Jag har fått samma meddelande minst
50 gånger sedan nyårsafton. Jag måste helt enkelt stänga av mobilen till vi
får en ny operatör i Kenya. Tragedi
Lite sordin på dagen är när vi
hör på nyheterna att ett annat overlandbolag krockat i Sydafrika och 8
personer omkommit. |
Ganska torrt i kratern så här års
Robert och Pete med en nyfunnen kompis
En maasai vallar sina kor
Ingen lever för evigt, inte ens i Ngorongoro
|