Kenya


Dag 53. 3:e Januari

Längre norrut
Avfärd norrut mot Kenyas huvudstad, Nairobi. Ingen Killi idag heller. Börjar redan planera för hemfärden. Resväskan är rent för tung. Jag fick en pappkartong på Snake Park som jag packat 10 kg i. Skall försöka skicka den från Nairobi.

Gränsen
Passerar gränsen vid Namanga. Det går långsammare ut än in! Massor av ettriga maasaikvinnor som försöker prångla allt möjligt krimskrams. Växlar lite pengar vid gränsen. 1 USD motsvarar 77 Kenyanska Shilling. Svårt att räkna om. Enklast är att tänka att 10 shilling är 1 SEK.

Oroligt?
Ganska torrt i Kenya, mest buskar och akacior. I motsatts till Tanzania ser vi mycket militärer vid vägen. Kenya ger genast ett intryck att vara mer politiskt instabilt än grannlandet.

Upper Hill
Väl framme i Nairobi installerar vi oss på Upper Hill Camp Site. Vi tar oss genast in till staden för att växla pengar. Centrum är ganska öde och består mest av kontorslokaler och betong.

Metalldetektorer
Det är lördag och det enda stället som är öppet är Hilton Hotel. Hotellet är avspärrat och underredet på alla bilar som skall fram till entrén undersöks minutiöst med speglar. I entrén får vi dessutom passera en metalldetektor. Ytterligare ett tecken på oro i landet. Kenya är ju hård drabbat av bombdåd och terroristattacker de senaste åren. 

Pasta
Kvällen avslutas med italiensk mat på Restaurante Trattoria. Kaffe, martini, salami, hemgjord pasta, crepes med glass och Grand Marniere-sås. Riktig lyx.

Förberedelser
Packar lite på kvällen inför safari imorgon. Vi skall åter lämna våra kära bussar för att tillbringa några dagar i Masai Mara. Köper 3 liter vatten i baren, 1 USD/liter. Baren är mycket enkel, mest ett skjul, bartendern är alltid påtänd och har aldrig någon växel. Men ganska gemytligt på nåt sätt ändå.

Mobilen fungerar igen.

Faktaruta för Kenya

Historik
Portugiserna kom till Östafrika på 1500-talet. Under 1700-talet härskade Osmanska sultaner men på 1800-talet kom området under engelskt styre. Efter ett blodigt uppror på 1950-talet blev Kenya självständigt 1963. Fram till 1978 var det ganska stabilt i landet. Därefter har det följt en lång tid av ekonomisk och politisk oro, kulminerat av bombdådet mot amerikanska ambassaden 1998.

Natur
Regnperioderna är det "korta regnet" i oktober-november och det "långa regnet" i mars-maj.

Kultur
Swahili och engelska är officiella språk. Landet är muslimskt i östra delarna i övrigt kristet. 

Statistik
Kenya har trots politisk oro en bättre ekonomi än Tanzania. BNP per capita är mindre än en tjugondel av Sveriges. Ändå lever 60% av befolkningen på mindre än 2 US$ per dag, vilket är lika många som i Tanzania. HIV är också lika spridd här som i Tanzania, 15% av den vuxna befolkningen. Den förväntade livslängden är 45 år. Här bor 54 personer per km2.


Mount Lungido. På väg till kenyanska gränsen.


Utsiktsplats på väg till Serengeti. Lång bilfärd väntar.  
Masai Mara ligger bortom bergen till vänster. 


Dag 54. 4:e Januari

Minibussar
Ett gäng minibussar av samma slag som i Arusha väntar på oss på morgonen. Faktum är att vår arrangör glömt att boka bilar och guider åt oss, så vår reseledare Erik fick sno ihop en paketlösning åt oss under natten. Heder åt honom.

Dåliga vägar
I alla fall lämnar vi Nairobi. Första tredjedelen av vägen är asfalt men sedan kommer det riktiga uthållighetsprovet. Trots att det är ganska livlig trafik och tunga transporter är vägen fylld av stora gropar och sprickor. Alla bilar kör slalom på vägbanan och oftast på fel sida. Många gånger är det bättre att köra utanför vägbanan än på den.

Narok
Vi pausar vid en souvenirbutik i Narok. Vi får vänta ett par timmar här för en av bilarna har kollapsat på vägen. Här finns fantastiska saker att köpa, stora trästatyer, masker, smycken, tyger. Men hur skulle man fått hem det?

Masai Mara
Vi skumpar vidare och kommer fram till nationalparken vid 16-tiden. Utan att förlora tid fortsätter vi direkt in. 

Masai Mara är ett ganska stort och öppet område. I motsatts till Ngorongoro måste man här köra runt och leta upp djuren. Eftermiddagen blir i alla fall givande och vi ser elefanter, topi, hartebeest, örnar, gamar, elandantiloper, gazeller, impalor och lejon.

Savuko Campsite
Liksom de flesta parkerna stänger dom grindarna vid sextiden så det blev en ganska kort tur ändå denna första dag. Från grindarna väntade en 45 minuter lång åktur genom vildmarken för att nå vår övernattning. Det är en kamping som drivs av maasaierna själva, Savuko Campsite. 

Maasaihus
Vi bor i några märkliga hus med plats för fyra personer. Husstommen är av träplankor som klätts invändigt av tältväv. I taket hänger en elektrisk lampa som fungerar ibland men verkar mest livsfarlig. Bakom ett skynke finns en dusch med iskallt vatten och en toalett utan sits. Toalettpapper köper man i baren. Vi är som sagt ganska härdade vid det här laget och vad som är värre är att flera av oss, så här i slutet av resan, tycks lida av någon slags magsjuka.

Dansuppvisning
Innan kvällen är slut får vi skåda en fantastisk dansuppvisning av maasaierna, iklädda sina röda skynken. Dom framför sin välkända "hopp-dans" där, enligt traditionen, den som hoppar högst får de vackraste kvinnorna, tror jag. Dansen ackompanjeras av en mycket suggestiv sång som till stor del består av rytmiska läten ofta i udda taktarter. Det är det mest originella jag hört, fjärran från Sydafrikas skönsjungande gosskörer.


Bilservice utanför grindarna till Masai Mara


Maasaikvinnor


Dag 55. 5:e Januari

Gepardjakt
Uppe i gryningen, trött och dålig i magen. Safari igen. Mycket djur, bland annat ett par geparder som gör ett halvhjärtat försök att fälla en Impala, ett par lejonhonor med ungar, mungos och en hel del udda fåglar.

Ap-terrror
Mitt i parken ligger en lyxig lodge där vi pausar och tar en fika. Här är mängder av gröna markattor som terroriserar gästerna. En hoppade upp på bordet framför mig och snodde min sockerskål, en annan roffade åt sig en coca-cola. Vakterna försökte mota bort dom men det tycks mest vara ett spel, från bådas sidor.

Mara River
Efter pausen åkte vi längre söderut, över gränsen till Tanzania och Serengeti. Här, på ett speciellt ställe vid gränsfloden Mara River, passerar varje år den stora migrationen av gnuer. Här finns nu en stor grupp flodhästar och några krokodiler som ligger och väntar på nästa migration.

Ap-terror igen
Vi lunchar här i vildmarken åter påpassade av en flock närgångna markattor. Man är tvungen att ha en käpp i handen medan man äter för att hålla dom på avstånd.

Trötta
Vi är ganska trötta på eftermiddagen och lämnar parken efter nio timmar på savannen. Åter till Savuko. Mobilen fungerar inte här ute förutom på en enda liten plätt mitt i parken. Druckit drygt 2 liter idag vilket nog är i minsta laget.


Ändlösa vidder i Masai Mara


Lunchrester från en leopard


Dag 56. 6:e Januari.

Lejon och gepard
Avslutar med en halvdag safari. Några har valt att besöka en maasaiby istället. Vi gjorde dock ett bra val, såg både lejonhanar och en gepard på mycket nära håll, kanske 4-5 meter. Lejonen blev klart störda av vår närvaro och lommade snabbt iväg, medan geparden av fullständig oberörd och bara låg och gassade i solskenet.

Mot Nairobi
Efter en tur till Savuko för lunch var det dags för återresa till Nairobi. Fyra timmars skumpade på dessa eländiga och livsfarliga vägar. Vi passerar en lastbil som störtat tio meter ner i en flodfåra. Det tycks dock som om vi infunnit oss i en slags "hakuna matata-stämning"- "det ordnar sig nog" och försöker mer se det komiska i denna kaotiska trafik.

Fullproppad taxi
Åter på Upper Hill tar vi en taxi in till centrum för att äta middag. Vi stuvar in 18 passagerare(!) i en minibuss. Inte illa, och billigt blev det.  

Fler Pinkbussar
Nya Pink-bussar har dykt upp på kampingen, Måns och Pelle. En av bussarna förbereds för att göra en 17 dagars safari, den andra skall ingå i karavanen som snart skall återvända till Kapstaden. Nästa Pinkresa är nämligen överbokad och kommer att ta minst åttio resenärer - tur man inte är med där. 


Tät trafik och dåliga vägar


Dubbelsidig omkörning


Dag 57. 7:e Januari

Mot ekvatorn
Vi skall göra en ny utflykt från Nairobi. Denna gång med de stora bussarna. Siktet är inställt på Nakuro i riktning nordväst, ganska nära ekvatorn. Ganska dåliga vägar trots att det är en stor genomfartsled. 

Trafikolyckor
Ser två trafikolyckor i utkanten av huvudstaden, en fullastad buss som vällt i diket. Fullt med folk i den fortfarande, och en lastbilstrailer som likaså ligger i diket.

Naiwasha
Fikar i Naiwasha. Minns bara att det kom en ensam åsna gående på vägen genom byn med spikrak kurs framåt. Jag undrar fortfarande var han var på väg och om han någonsin kom fram.

Köper en dagstidning igen, Daily Nation.

Ekvatorn
Innan vi når Nakuro gör vi en avstickare till Ekvatorn som vi korsar vid byn Mogotio på 1700 meters höjd. Vi gör vattentricket, som faktiskt fungerar! Vattentricket innebär att  en skål med ett hål i mitten fylls med vatten. På en sidan Ekvatorn kommer det att rotera medsols och på andra sidan motsols. Eftersom jorden roterar snabbast mitt på ekvatorn kommer det vattnet som är längst ifrån att röra sig långsammare och skapa en turbulens. Jag vet inte om det var något lurt med det hela men teoretiskt är det ju riktigt.

Nakuru
Vi kör till Mbweha campsite i Nakuru. Åter en lång dålig grusväg för att komma fram. Kampingen drivs av några svenskar. Allting är uppbyggt miljövänligt, vattnet värms av solenergi, toaletterna är av typ mulltoa och avloppsvattnet från handfaten återanvänds till bevattning. Lite oplanerat bokar vi en safaritur till imorgon.

Avslutningsfest
Vi har en liten avslutningsfest på kvällen. Kampingen bjuder på en fantastisk buffé. Linda, Linda, Marie och Malin har under eftermiddagen komponerat en nidvisa om envar i Bill-bussen. Underbart rolig och träffande.

Nattkyla
Nakuru ligger på ca 1400 meters höjd och det är riktigt kyligt under natten, får plocka fram sovsäcken mitt i natten.


Mitt på ekvatorn.


Nakuru National Park


Denna lustiga kaktus, Euphobia candelabris, växer överallt på kampingen


Dag 58. 8:e Januari

Safari igen
Safari på morgonen. Nakuruparken är mycket lummig i motsats till den torra savannen i Serengeti. Här är lite skog av akacior och kaktusar och ett litet berg med utsikt över en saltvattensjö, Lake Nakuru, som är mest känd för sina flamingos. 

Nästan en leopard
Här är mycket djur i parken överhuvudtaget. Några ser till och med en leopard som hastigast i buskarna.

Kvällssafari
Gör en liten safari på kvällen också, lite oorganiserad och inte riktigt lyckad. Men vi ser bland annat en Springhare, en liten hare som hoppar fram som en känguru. Istället pratar vi med guiden en stund. Han är mycket påläst och berättar en hel del om elefanter, schakaler och hovdjur i allmänhet. 

 

schakalen- nocturn, pardjur, 60% asätare, 40% gnagare o fåglar

 


En ensam Impala i Nakuru National Park


Lake Nakuru med 1000-tals flamingos


Dag 59. 9:e Januari

Tredje gången i Nairobi
Återvänder till Nairobi och Upper Hill för tredje gången. 

Taxi-incident
Vi tar en taxi till ett köpcenter för att äta och kanske shoppa lite. Har en liten incidens på vägen. I en uppförsbacke tar bensinen slut och vi blir stående mitt i rusningstrafiken. Till råga på allt fungerar inte startmotorn heller som chauffören försöker rulla igång taxin baklänges mot trafiken. Då det inte går, springer han iväg för att köpa bensin. Vi är nära att överge bilen när han återkommer med 1 liter bensin. Får rulla igång bilen baklänges igen och det lyckas efter ett par försök. Ganska typisk afrikanskt.

Ya-Ya
På köpcentrat Ya-Ya finns det mesta, kläder, elektronik, böcker och restauranger. Vi handlar inte något direkt men jag hittar äntligen ett postkontor och skickar iväg mitt paket med 10 kg souvenirer. Kostade 500 kronor med flygpost. Hoppas det kommer fram, kanske 50% chans. (Och visst kom det fram efter ett par veckor, lite sönderslaget, men i alla fall.)


Dag 60. 10:e Januari

Storstädning
Storstädning av bussen. Många packar om sina väskor och slänger eller ger bort allt överflödigt. Vi får bara checka in 20 kg  på flyget.

Nationalmuseét
Jag och Kari avslutar resan med ett besök på Nationalmuseet. Hyfsat museum, lite arkeologi och etnologi, en jättestor fågelutställning och en specialutställning om afroasiater (indier) som kom hit på slutet av 1800-talet för att bygga järnvägen från Mombasa till Victoriasjön. Bygget tog fem år och krävde 2500 liv.

Meza
Avslutar kvällen med libanesisk mat på Restaurang Cedera. 24-rätters meza. Många fortsätter för att festa på Hotel Hilton.

The End
I morgon väntar återresan till Sverige och därmed är vårt afrikanska äventyr slut. 1158 mil genom 8 länder har vi tillryggalagt på 60 dagar.


Billbussen tar farväl av Africa.