Dag 54. 4:e Januari
Minibussar
Ett gäng minibussar av samma slag som i Arusha väntar på oss på
morgonen. Faktum är att vår arrangör glömt att boka bilar och guider
åt oss, så vår reseledare Erik fick sno ihop en paketlösning åt oss
under natten. Heder åt honom.
Dåliga vägar
I alla fall lämnar vi Nairobi. Första tredjedelen av vägen är
asfalt men sedan kommer det riktiga uthållighetsprovet. Trots att det är
ganska livlig trafik och tunga transporter är vägen fylld av stora
gropar och sprickor. Alla bilar kör slalom på vägbanan och oftast på
fel sida. Många gånger är det bättre att köra utanför vägbanan än
på den.
Narok
Vi pausar vid en souvenirbutik i Narok. Vi får vänta ett par timmar här för en av bilarna har kollapsat på
vägen. Här finns fantastiska saker
att köpa, stora trästatyer, masker, smycken, tyger. Men hur skulle man
fått hem det?
Masai Mara
Vi skumpar vidare och kommer fram till nationalparken vid
16-tiden. Utan att förlora tid fortsätter vi direkt in.
Masai Mara är ett ganska stort och öppet område. I motsatts till
Ngorongoro måste man här köra runt och leta upp djuren. Eftermiddagen
blir i alla fall givande och vi ser elefanter, topi, hartebeest, örnar,
gamar, elandantiloper, gazeller, impalor och lejon.
Savuko Campsite
Liksom de flesta parkerna stänger dom grindarna vid sextiden så det
blev en ganska kort tur ändå denna första dag. Från grindarna väntade
en 45 minuter lång åktur genom vildmarken för att nå vår
övernattning. Det är en kamping som drivs av maasaierna själva, Savuko
Campsite.
Maasaihus
Vi bor i några märkliga hus med plats för fyra personer. Husstommen
är av träplankor som klätts invändigt av tältväv. I taket hänger en
elektrisk lampa som fungerar ibland men verkar mest livsfarlig. Bakom ett
skynke finns en dusch med iskallt vatten och en toalett utan sits.
Toalettpapper köper man i baren. Vi är som sagt ganska härdade vid det
här laget och vad som är värre är att flera av oss, så här i slutet
av resan, tycks lida av någon slags magsjuka.
Dansuppvisning
Innan kvällen är slut får vi skåda en fantastisk dansuppvisning av
maasaierna, iklädda sina röda skynken. Dom framför sin välkända
"hopp-dans" där, enligt traditionen, den som hoppar högst får de
vackraste kvinnorna, tror jag. Dansen ackompanjeras av en mycket suggestiv sång som
till stor del består av rytmiska läten ofta i udda taktarter. Det är
det mest
originella jag hört, fjärran från Sydafrikas skönsjungande gosskörer.
|