Ingredienser

 

De råvaror som används till matlagningen kan indelas i tre kategorier. Stapelfödan som ofta är statisk och är basen i alla recept. Grönsaker som ger smak och den viktigaste variationen åt maten samt kött som bra komplement.

1. Basmat

 

Det är basmaten eller stapelfödan som vi får vår energi från. Den stapelföda som dominerar i världen är ris. Det är ingen tillfällighet för riset är den mest överlägsna basmaten och innehåller nästan allt vi behöver för att överleva. Ett tag i alla fall. Bästa alternativet är naturligtvis råris, men även tvättat ris står sig bra som etta.

 

Nummer två på listan är förövrigt majs och därefter, lite på efterkälken, kommer de övriga sädesprodukterna.

 

I vissa kinesiska regioner äter man även mycket nudlar, som man ju kan kalla en förädlad sädesprodukt, men nudlar förekommande framför allt som frukost eller mellanmål.

 

2. GrÖnsaker

 

Till basmaten äter man grönsaker som ger maten dess smak och karaktär. Grönsakerna bidrar dessutom med vitaminer, spårämnen, lite energi och en del mineraler. Röda och färgglada grönsaker är alltid en bra ingrediens då de innehåller mycket vitaminer, likaså ”gröna löv” som bidrar med järn. Variationerna kan, och bör, vara oändliga.

 

Själv tycker om att woka paprika, broccoli, blomkål, lök i alla former, rättika - som blir härligt knaprigt -, sockerärtor, färsk sparris, spenat och, inte att förglömma, svamp - även om det nu inte är en grönsak per definition. Potatis skall inte förglömmas, det är ju faktiskt en grönsak - även om vi i Nordeuropa ofta betraktar det som basmat.

 

Frukt har en underordnad betydelse i det kinesiska köket, men visst kan även det användas.

3. KÖtt

 

Den tredje delen av kosten är då köttet. Denna del är snarare ett tillägg till de övriga delarna än den centrala ingrediensen i kosten. Det finns dock inget som säger att den är onyttigt att äta kött, det bidrar med livsviktiga proteiner, fetter och mineraler.

 

Av mineralerna är det animaliska järnet kanske viktigast eftersom det är mycket lättare för kroppen att absorbera än det vegetabiliska.

 

Man kan ju påpeka att fett, som idag är ett starkt ångestframkallande ord, bland annat är en förutsättning för att kunna uppta de vitaminer som är fettlösliga - alltså nödvändigt.

 

Själv använder jag mycket fläskkött då nötköttet är dyrare och dessutom tenderar till att bli lite torrt när man wokar det. Dessutom varierar jag ofta med kyckling, fisk och lever.

 

Några praktiska tips är högrev, fransyska, benfria kotletter, grytbitar och filéer av fläsk, kyckling och fisk. Fisken kan man gärna panera i lite majzenamjöl före stekningen vilket gör att den håller ihop bättre.

 

Som alternativ eller komplement till animalierna kan man använda sojaprodukter som doufu (som tidigare kallades tofu), andra baljväxter, nötter och jordnötter, som ju förresten också är en böna. Svenska bondbönor är ett bra tillskott, faktiskt nästan likvärdiga med sojabönorna.

 

 

En bra sammansatt kost borde bestå av 70% basmat, 20% grönsaker och 10% animalier. På en höft.

 

Vad som aldrig används i det kinesiska köket är mjölkprodukter och socker vilka anses förstöra matsmältningen. I synnerhet sockret. Ändå används faktiskt lite socker, men då med betoningen på lite och helst i form av råsocker.

 

I stället för socker nöjer man sig med den sötman som fås av sädesprodukterna och i stället det proteintillskott som vi i västvärlden får från mjölkprodukter använder kineserna doufu.